Garagedays
Here it Comes

Garagedagar är vad vi får för tredje gången, och här kommer det kan man väl påstå eftersom det är just det som de kallar albumet. Here it Comes är alltså deras tredje album och som tidigare är det väl inte så att de har de bästa omslaget på sitt album. Men österrikarna har knåpat ihop två vassa album tidigare så visst finns det anledning till optimism inför deras tredje – kanske är det den där julklappen du letat efter men det kan ju också vara något du förvarar där det är mörkt och kallt, i garaget alltså.

Råbarkad hårdrock med bra ös, musik som får en att tänka på när hårdrock var lite mer rebelliskt och inte så retro som det är idag. De känns nästan lite ungdomligt entusiastiska kan man säga. Bra ös. Det är pondus i produktionen, rivigt med en sångare som har ont i halsen och gormar på för allt han är värd och lite lagom misshandlande av den övriga utrustningen. Men inte bra, ibland är det lite mer finstämt – åtminstone för ett ögonblick innan det tänder till igen. Hyfsat varierat men kanske att album blir lite långt med en speltid som sträcker sig lite över femtio minuter. Nog hade de väl kunnat hålla det lite kortare. Det känns också lite mer genomarbetat och lite mindre spontant än deras tidigare album, på gott och ont.

Jag gillade de två första albumen och jag gillar detta även om jag nog vill påstå att det är lite av ett steg bakåt för bandet. Det känns lite tamare, lite mer vuxet och återhållet. Det där mindre hämmade öset och den råbarkade hårdrocken känns inte riktigt lika spontan och därför inte riktigt lika intressant denna gång. Men visst, det är fortfarande bra och man känner definitivt igen Garagedays och deras musik, att de mognar är väl bara naturligt, de har ju blivit fyra år äldre sedan sist och börjar inte ett och annat grått hårstrå titta fram bland kalufserna? Det sista är bara en gissning men nog har den ungdomliga känslan falnat sedan sist jag skrev om dem.

Det är ett kul album med kul musik, bra låtar, kanske inte lika bra som tidigare. Framförallt känns det inte lika starkt i attityd som senast jag skrev om dem, de har helt enkelt blivit äldre och med åldern har de också blivit lite tråkigare. Så här kommer den, slutsatsen alltså: Garagedays tredje album är deras minst intressanta men det är fortfarande ett kul album och den som gillar Garagedays borde definitivt ta sig en närmare titt på det.

HHHHHHH