Roine Stolt's The Flower King
Manifesto of an Alchemist

En alkemists manifest är vad det handlar om när den mycket flitige Roine Stolt kommer med en ny skapelse, det är Blomkungen det handlar om denna gång, inte Blomsterkungarna eller något av hans andra projekt. Han har med sig många av de välbekanta namnen han brukar samarbeta och resultatet detta sjuttio minuter långa manifest. Ett manifest som inte direkt har det snyggaste omslaget jag sett men det kanske kan beskrivas som talande för albumet även om jag nog personligen inte skulle vilja ha det i min skivhylla.

Musikaliskt trycker Roine på samma knappar som han brukar, de progressiva rockknapparna. Jag kan inte direkt påstå att jag ser någon större skillnad mellan detta album och de han gjort under Flower Kings-etiketten. Snyggt producerat, hyfsat komplext, rikligt varierat, med starka melodier och ett hyfsat djup, det är ett album som man kan känna igen som något skapat av Herr Stolt och det blir gärna ganska tydligt också vilka andra som medverkar på albumet. Kanske att det blir en aning långt med speltiden på närmare sjuttio minuter, nog hade han väl kunna hålla det lite kortare.

Ett album av god kvalité, bra melodier, stark produktion, bra sånginsatser, jag tycker nog att det finns en hel del positivt att ta fasta på när det gäller detta album. Men är det speciellt? Det var ju en helt annan fråga, och svaret kan ju vara ja på den men det kan också vara nej på den frågan eftersom det inte direkt avviker särskilt mycket jämför med var Roine gjort tidigare. Men visst är det bra, ett trivsamt album att lyssna på och det finns dessutom en del lite spännande inslag, dock kanske lite för få för att man verkligen ska sitta upp och ta notis. Och vad är det med proggare och långa album, långa låtar, varför inte klämma ihop det på femtio minuter med mer intensiva och dramatiska låtar? det känns lite utdraget och kanske till och med lite segt när man lyssnare sig igenom Manifesto of an Alchemist.

Manifestet är bra, jag hittar väl inte direkt någon favoritlåt men det finns riktigt vassa inslag i alla låtar men ingen av dem är lysande hela vägen igenom. Det gäller väl även albumet som helhet, det glänser i vissa partier men det känns samtidigt väldigt bekant och kanske inte riktigt tillräckligt spännande för att man verkligen ska gå igång på det. Men visst är det ett trevligt album på många sätt, kul att lyssna på och den som uppskattar The Flower Kings kommer säkerligen att uppskatta detta nya album av den gode Roine.

HHHHHHH