Circle of Silence
The Crimson Throne

Den karmosinröda tronen är det första livstecknet från Circle of Silence sedan 2013, det är deras tredje album på Massacre records och det tredje vi på Hallowed skriver om. Det första vi skrev om fick högt betyg medan det andra inte var riktigt lika vasst men ett schysst album det också. Detta nya album som återigen innefattar den ursprungliga uppställningen följer den stil bandet tidigare följt till punkt och pricka och man kan inte påstå att de direkt överraskar när de nu dyker upp på nytt utan det är ett album med den typ av musik man kan förvänta sig från den tyska kvintetten.

Det handlar om power metal av ett lite mer kraftfullt slag, power metal ofta med bra fart och energi och en sångare med auktoritet. Inget nyskapande eller speciellt originellt utan det följer bandets tidigare inslagna väg med underhållande power metal och låtar om krig och hjältar – inga konstigheter, bara enkelt och rakt på sak. Den som hört bandet tidigare kommer att känna igen musiken, stilen och allting. Det är ett snyggt gjort album, minst lika kompetent som de tidigare de gjort.

Destroyers of the Earth, The Chosen One, Endgame är dramatiska låttitlar men låtarna i sig är kanske inte lika dramatiska. Bäst är nog videospåret Lionheart men albumet som helhet håller god klass, kanske inte överdrivet spännande eller nyskapande men med all sannolikhet ett album som kommer att tilltala dem som uppskattar bandets tidigare album. Personligen hade jag kanske hoppats på något lite mer dramatiskt, något lite mer spännande och kanske att de fem åren sedan det föregående albumet lett till att de sökt sig en lite mer spännande bana. Men de fortsätter på den inslagna vägen, och gör det förvisso bra, vilket gör att detta album är en stunds kul underhållning innan man tröttnar och förvissar albumet till den berömda högen av album som inte kommer att spelas igen.

Det är ett album för er som uppskattat Circle of Silences föregående album, eller för er som gillar den lite kraftfullare power metal vi hör från de tre liknande banden, eller andra band i samma stil som exempelvis Wizard eller Paragon. Ett album som kanske inte intar tronen som genrens regent men som fungerar väl och lär underhålla många av genrens fans. Circle of Silence bjuder på ett trevligt om än lite förutsägbart album.

HHHHHHH