Rebellion
A Tragedy In Steel Part II: Shakespeare's King Lear

Gamla historier är vad Rebellion tar sig an, Shakespeares verk King Lear är vad de skapat ett konceptuellt album utav. Precis som de gjorde på sitt debutalbum från 2002 då det handlade om Macbeth, ett band som växt fram ur Grave Digger vilket är ganska tydligt i deras stil, till och med sångaren känns dragen åt det hållet. De tycks uppskatta det dramatiska och bygger konceptuella album, sagor berättade genom musiken. Om det är bra gjort är konceptuella album riktigt underhållande och Rebellion har gjort ett par schyssta album tidigare, så vad ska vi då säga om denna tragedi?

Äventyrligt är det väl inte, kanske inte heller tragiskt. Heavy metal av ett ganska klassiskt snitt med en ganska råbarkad sångare och stark tyngd. Hyggligt djup, ganska schysst variation och en känsla av drama. Men det är knappast nyskapande och tempot känns lite lågt, det går lite långsamt skulle jag vilja säga. Dessutom är det ett album som känns långt, speltiden är över en timme lång vilket känns åtminstone tio minuter för långt. Kanske åtta eller nio kapitel istället för tolv hade varit mer lämpligt.

Shakespeares dramatik borde ju vara utmärkt att skapa musikaliskt drama, men jag tycker inte att Rebellion lyckas. Denna King Lear-historia känns mest trött och långdragen. Det inleds ganska bra men efter första spåret kommer väl ingenting som riktigt fängslar mig, inget som griper tag i mitt intresse. Det har mycket kul element, som en sångare med passion, bra tyngd och så vidare. Men de omsätter inte riktigt dessa kvalitéer till musikalisk kvalité, åtminstone inte speciellt hög sådan. Det är inte ett dåligt album, det är helt okej på alla sätt men det lyfter aldrig till några högre nivåer och det blir ett album som känns ganska platt.

På det hela taget känns det lite som att konceptet kanske tynger bandet och gör att musiken aldrig får det spelrum den behöver, man ska ändå ha i åtanke att det är musiken det handlar om och det känns inte riktigt som att musik och koncept går hand i hand. Rebellion skapar ett helt okej album men det är inte ett av deras vassaste och det är definitivt inte speciellt spännande. Sagan om King Lear känns faktiskt bara som en axelryckning och minst 64 minuter bortkastad tid. Tack och lov är det inte tragiskt dåligt.

HHHHHHH