Band:
Tron Sturle Aune - Guitar
Nils Morten Beitnes - Bass, Keys
Trond Bakken - Guitar
Ben Rodgers - Vocals
Tobby Johansen - Drums
Discography:
Debut
Guests:
Info:
Released 2018-03-23
Reviewed 2018-09-18
Klassisk 80-talsinspirerad hårdrock, jämförs med Ratt och Dokken och det är väl ingen dålig jämförelse. Hyfsat medryckande och hyfsad produktion, okej sångare, relativt klämkäckt är vad det är. Inte våldsamt mycket variation och man skulle väl utan att överdriva kunna påstå att vi får ungefär vad man kan förvänta sig utifrån att man hört första låten. Kanske inte speciellt mycket djup heller utan ganska typiska rocklåtar med ganska typiska melodier, jag kan inte direkt påstå att det är ett album som bjuder på några överraskningar. Det bästa är väl att albumet har en sansad speltid, det känns åtminstone inte överdrivet långt.
Okej musik, Screaming My Head Off är lätt att tycka om men också så välbekant att man tröttnar ganska snabbt, Coming Home är kanske det minst tråkiga spåret efter att man tagit sig igenom detta album ett dussin gånger. Efter detta dussin gånger känns det mer som att jag vill använda skivan som glasunderlägg eller frisbee än spela den igen. Det finns så otroligt mycket musik av samma stil och kvalité som detta och jag tycker inte att Cameltoe erbjuder något som är vare sig bättre eller mer spännande än något annat vi redan hört. En ganska stor gäspning blir nog mitt huvudsakliga intryck av Up Your Alley, definitivt inte up my alley.
Inte ett dåligt album, det är faktiskt helt okej, hyfsat medryckande och så. Det kan nog tilltala dem som gillar fantasilös åttiotalshårdrock med hyfsad energi och stereotypa låtar. Och med den nedskrivet har jag väl inte speciellt mycket att tillägga om detta album, en ointresserad gäspning är väl slutligen det intryck jag har nu när jag lägger Up Your Alley åt sidan för all framtid.HHHHHHH