Alexandra Zerner
Opus 1880

Här kommer ett album jag borde gilla, storslaget konceptalbum med sci-fi-tema och progressiva rock-idéer. Det är bulgariska gitarristen Alexandra Zerner som står bakom detta opus och till sin hjälp har hon ett gäng kompetenta musiker som står för sång och lite andra gästinslag. Det är onekligen ett ambitiöst projekt hon satt samman, och inte ett enkelt sådant – med två skivor och över två timmar musik gäller det att var ordentligt påkopplad för att skapa ett genomgående vasst album. Det är definitivt ingen enkel uppgift. Men vi har hört sådana som Arjen och Dream Theater lyckas många gånger om, så varför inte Alexandra?

Musikaliskt är det som främst slår mig att det är väldigt mycket instrumentalt på detta album, och att storyn känns lite dold – den kommer inte riktigt fram. Sånginsatserna hade kunnat vara bättre men kan väl ändå beskrivas som helt okej på många sätt. Hyfsad produktion, men den hade kunnat vara bättre – känslan är av en mörk regnig natt i 1800-talets London där regnet dränker ljuset från de svaga gatlyktorna och så vidare, lite kallt och fuktigt kanske det kan kallas. Det känns inte så varierat och det är väl endast när det känns lite väl inspirerat av Ayreon, i spåret Master of Lightning tror jag att det var, som det sticker ut från mängden. Annars blir det ett ganska trögt album att orka sig genom, de två timmar det pågår känns alldeles för långa.

Det finns några riktigt starka ögonblick men det hjälper inte helheten från att kännas både trött och hopplös – som den där mörka natten i 1800-talets London. Det blir ingen lysande upplevelse att ta sig genom detta album, det känns faktiskt ganska tradigt att spela sig genom detta album. Jag tycker nog att Alexandra kunde ha varit lite mindre på med det instrumentala och fokuserat mer på att berätta historien, bara det hade nog kunnat kapa en halvtimme av speltiden och då börjar vi hamna på lämpligare speltider. Men det är inte bara den långa speltiden som är problemet, det behövs lite mer äventyrslystnad och en del andra inslag för att verkligen lyckas med ett album av denna magnitud – hag tror nog att hon siktar lite högre än hon klarar av, det faller kanske inte pladask men det når inte heller hela vägen fram. Det är inte ett dåligt album och de bästa stunderna är som sagt riktigt vassa, men hon skulle nog ha gapat efter lite mindre och faktiskt lyckats ro det i land.

Ett album som jag tycker borde ha kunnat göras bättre än dat utfall vi får, Alexandra är uppenbarligen en duktig musiker/gitarrist och även låtskrivare men av detta opus att döma är känslan att hon försöker att genomföra något större än hon klarar av. Jag skulle rekommendera att hon hade försökt sig på ett kortare konceptalbum, en skiva för det hade säkert kunnat falla ut väl, det blir lite för mycket instrumentalt och helheten blir lite för seg för att jag ska bli riktigt såld på Opus 1880.

HHHHHHH