Selene
The Ravages of Time

Nordirländska bandet Selene är tillbaka med ett nytt album, deras andra album. Jag tyckte att deras första album från 2015 var riktigt bra, om än kanske lite kreativt begränsat. Det är dock inte ett glömt album, nu tar de sig dock an tidens härjningar och på något sätt tycker jag att de kanske inte varit helt vänliga mot bandet. Inte för att de är sämre nu och inledande spåret New Era är nog bättre än något från debutalbumet The Forgotten. Det är väl bara så att efter New Era kommer inte så värst mycket fängslande eller ens av den kalibern.

Musikaliskt är det ungefär som det föregående albumet, melodiös och lite gotisk metall – kvinnofrontat med klassiska undertoner och vass produktion. Sköna melodier, bra sångerska och finfin ljudbild är saker som slår mig när jag lyssnar på Selenes nya alster och det slår mig att bandet fortsätter på den inslagna vägen ungefär i samma stuk som debuten och inte direkt unikt. Det fungerade bra på första albumet men det hade ett lite mer intressant urval av låtar och förutom en tilltalande inledning känns det faktiskt som ett för genren ganska ordinärt album, mer fantasi hade definitivt inte varit en svaghet för detta album.

Albumet blir dessutom lite långt, 54 minuter och inte sådär våldsamt mycket variation – det känns lite långt och för min del hade de kunnat skippa det där tio minuter långa avslutningsspåret. Men visst, det är ett bra album, det börjar exceptionellt bra och fortsätter med låtar av bra kaliber men inget som når upp i samma nivå som inledningen. Och det blir lite för förutsägbart för att jag verkligen ska ta till mig albumet, jag hade hoppats att de skulle hitta en lite mer egen röst och ta sig lite längre från mittfåran av den kvinnofrontade symfonimetallen – det har de inte gjort och det finns inget med detta album som sticker ut, inget som verkligen fångar mitt intresse. Det är bara första spåret som egentligen får mig att stanna till och lyssna, sedan passerar albumet ganska snabbt förbi med schyssta låtar som dock inte fångar mitt intresse.

Selenes första album var riktigt bra men jag tycker att de trampade på väldigt vältrampade stigar och detta album är egentligen mer av samma. Fans av genren och fans av Selens tidigare alster kommer utan tvekan att anse att detta är ett väldigt trevligt och bra album. Jag gillar det men som kritiker är det svårt att vara överdrivet positivt eftersom det är ett album som inte bjuder på något vi inte hört förr, och kanske lite för många gånger förr. New Era är en riktigt bra låt men resten av albumet känns lite fantasilöst, bra men fantasilöst.

HHHHHHH