Selene
The Forgotten

Man blir ju lite konfunderad när man får mail från John Connor, han måste ha kommit undan från sina Terminators och allt vad det är och skickat mail om bandet Selene. Det är en nordirländsk kvartett som frontas av en kvinnlig sångare. Snyggt skivomslag måste jag tillstå, det pryder deras debutalbum – ett debutalbum som föregåtts av ett par EP-skivor som fått bra recensioner och så vidare. Det sägs också att de ska tilltala fans av Nightwish och Sonata Arctica, två band som jag gillar. Det borde ju innebära att jag kan gilla detta album och detta band.

Melodiös metal med symfoniska inslag och sångare som spelar ut operakortet, det blir lite dramatiskt och klassiskt. De skiljer inte överdrivet mycket från det som genren normalt brukar ha att erbjuda och även denna genre börjar fyllas alltmer. Selene kan sägas låta ganska bekant för genren men de har ändå en relativt fräsch ljudbild, bra sångerska och har producerat sitt album riktigt bra så det finns en väldigt tilltalande grund för detta band att stå på. Det finns elva spår på albumet, dessa bjuder på bra variation och en liten bit över femtio minuters speltid.

The Forgotten är en väldigt kvalitativ produktion, ett bra album med elva finfina kompositioner och ett klanderfritt framförande. Vad man kan invända mot är kanske bristen på originalitet, men när man gör det bra spelar det mindre roll och det här är riktigt bra gjort så när jag lyssnar på det är det snarare de bra låtarna som jag kommer att tänka på. Jag gillar det, riktigt bra tycker jag att det är men som sagt lite minus för bristen på originalitet. Fans av Sonata Arctica och Nightwish kommer alldeles säkert uppskatta detta album – åtminstone gör jag det och jag är fan av de banden.

Vad mer kan jag egentligen säga? Det är en solid produkt, riktigt vass musik, ett underhållande album och utöver det har jag inte så mycket att komma fram till, kanske en och annan Terminator-anekdot som jag inte orkar skriva ner. När det gäller låtarna är inledande Dorian en bra låt men bäst är nog tredje spåret Never-Ending Silence som jag håller som mycket underhållande. Kul album - väl värt att titta närmare på, det är riktigt bra - så kan vi väl sammanfatta detta album.

HHHHHHH