Pryapisme
Diabolicus Felinae Pandemonium

Katterna är här med sitt tredje album, ett omoget sådant om djävulskt kattumult sägs det. Det är ett album som handlar om födseln av djävulskatten, den utvalda som ska hjälpa katterna att ta över världen – han heter Pepper och jag står ut med honom mest varje dag och gör allt för att förhindra att han tar över världen. Inte för att jag tror att han skulle klara det. Men vad ska vi då säga om dessa nintendodiggande kattfanatiker och deras tredje album?

Att det är musikaliskt svårt att beskriva då det spänner över ett enormt spektrum med allt från ljud lånade från Mario till hårdrockiga grejer och allt däremellan. Det är ett album som bjuder på det oväntade, det dramatiska, det spännande – det är definitivt inte förutsägbart och definitivt inte likt något annat, samtidigt som det kan sägas vara likt nästan allt annat. Det är ett kreativt riktigt intressant album, musikalisk galenskap som definitivt får både katt och musikrecensent intresserad. Att det är 57 minuter långt känns oväntat eftersom det känns som att det tar slut betydligt snabbare än så, det är riktigt kul.

Från tvådimensionellt till tredimensionellt, från sång till katt från en sak till en annan, lagom tokigt och galet. En tidig topp tio-kandidat för 2017 skulle jag vilja påstå. Riktigt underhållande, galet och bra. Jag kan definitivt rekommendera detta album till vem som helst men speciellt till alla katter som läser vårt magasin – Pepper gillar verkligen detta album vilket borde vara en indikation på vad andra katter gillar.

Jag tycker verkligen att ni ska kolla upp detta trevliga album, det har allt skoj man kan tänka sig och lite till. Svagheten kan väl vara att det hade varit trevligt med något spår av lite hit-karaktär, något som är klämkäckt fängslande och inte bara fängslande för den som känner igen ljud från klassiska tevespel. Så jag tror nog att ni ska hålla ögonen öppna för rätt vad det är så kommer den högljudda djävulskatten bjuda på pandemonium, han ska dock lyckas smita först.

HHHHHHH