Pryapisme
Futurologie

23 minuter om rymden, katter och hyra av hus – du bara vet att det måste vara något dramatiskt spännande när det sägs så. Och ni skulle se den väldigt erotiska bilden de ordnat för att försäkra sig om en bra recension, dessutom så påstår de att en bra recension ska ge rabatt på kattmat och det skulle förstås inte skada. För min del kan man dock inte muta sig till bra recensioner och deras hot om dyra baguetter eller andra dramatiska ting skrämmer inte direkt mig till att ge positiva betyg – jag ger det betyg jag anser att denna EP förtjänar och eftersom jag precis som bandet är i maskopi med en katt och det är inte vilket katt som helst heller så om de försöker sig på något av sina hot kontrar jag med världens snacksaligaste och vildaste katt som kan driva vem som helst till vansinne och dessutom gör sitt bästa för att sabotera datorer och allt med tangentbord.

Det är lite av en musikalisk saga i en värld där katter kontrollerar universum och färdas i hastigheter som överstiger ljuset. De lägger planeter under sig och kontrollerar stora områden av vår galax redan nu, det är bara en tidsfråga innan jorden är under kattkontroll – de har redan skickat agenter hit som spionerar och skapar förutsättningar för en framtida invasion. Det är ett spännande äventyr ibland går det in i den gamla hederliga NES-maskinens stil, ibland mer storslaget och operalikt. Allt för att trigga din fantasi, det låter nog inte som något vi hört förr, eller? Det låter åtminstone inte som något vi hör varje dag och sådant är förstås alltid positivt, jag efterlyser ju alltid lite personlig prägel på musiken och det kan vi definitivt säga att detta band definitivt lyckats skapa.

Men tillbaka till äventyret nu, dramatiskt som det är så tröttnar man på katternas invasionsplaner då katter är ganska endimensionella varelser och saknar något större djup. För mig saknas det riktiga fokalpunkter och detta album känns mest som bakgrundsmusik och det spelar egentligen ingen roll hur bra de skapar sin instrumentala musik, den håller ändå inte riktigt för någon djupare analys. Jag gillar hur skruvat det är, hur dramatiskt, hur skoj det är men det är en stunds underhållning och när allt går på repeat i en orkestral variant har jag lite svårt att orka bry mig.

Jag tycker att de borde skippa det avslutande orkestrala spåret som känns mestadels som tårta på tårta, något som inte borde tilltala katterna då de inte brukar gilla tårtor. Men visst, jag tycker nog att ni ska ge det en chans och det är ett album som bör höras för oavsett hur jag springer över tangenterna med tassarna så kan jag inte riktigt förklara vad vi får höra på detta album – mer än att det är katterna som konspirerar. Mjau!

HHHHHHH