One Desire
s/t

Jag trodde när jag först hörde One Desire att det var ett svenskt band eftersom deras melodiösa rockstil känns väldigt svensk, men föga visste jag då att det var ett finskt band vars medlemmar till stor del har väldigt svenskklingande namn. De har en ganska schysst logga som pryder hela omslaget på deras debutalbum, bandet kan dock spåras tillbaka till 2012 då trumslagare Ossi skapade bandet då under namnet OD. Sedan kom och gick medlemmarna men vi hittar bland annat sångare André känd från bandet Sturm und Drang i dagens laguppställning. Det stod också något i presstexten om viljan att skapa musik som kan förändra världen, det är ingen dålig ambition men detta är knappast ett världsförändrande album.

Det handlar om klassisk melodiös rock/hårdrock eller AOR med medryckande refränger, bra sång, snygg produktion och vassa melodier. Typiskt låturval med ballader, rockers och flera antemiska låtar, egentligen får vi ingenting överraskande här och fans av AOR och den här typen av musik kommer nog bli lyriska om de får höra det här för att de gör det väldigt bra. De håller sig dessutom i skinnet när det gäller speltiden med strax över 40 minuter på tio väldigt bra spår som bjuder på både löjligt snygga melodier och bra energi.

Det är lätt att ta till sig och det är lätt att tycka om vad One Desire har att erbjuda, deras musik är riktigt bra, den är löjligt medryckande och man vill bara sjunga med. Dock har jag snabbt märkt att man tröttnar snabbt och redan efter fyra-fem genomspelningar känns det lite som vad som helst i genren. Det låter bra, det är kul att lyssna på men det drar mig inte till sig och egentligen är det bara inledande spåret Hurt som verkligen gör något avtryck på mig som lyssnare men det är å andra sidan en riktigt mästerlig låt som visar att detta band har kapaciteten att göra riktigt vassa hits. Och det finns definitivt hit-potential bland övriga spår också, det är bara lite synd att de vandrar samma stigar som så många hundratusen band redan vandrat före dem.

AOR-genren är fantastisk på så många sätt, att det finns så jävla mycket bra musik att man storknar bara man tänker på det, men man storknar också när man tänker på hur många väldigt vassa album som bara kommer att glömmas bort månaden efter att de släppts. One Desire tillhör nog inte de där banden någon kommer att minnas om några månader och än mindre om några år. Deras musik är för generisk för att man verkligen ska ta sig till den. Men därmed inte sagt att man kommer att dras med i den när man väl hör den.

Men om jag hade en önskan om ett band jag ville höra just nu så är det inte One Desire, det finns helt enkelt betydligt bättre AOR att välja men man ska inte förkasta det väldigt starka argument som inledande spåret Hurt framför.

HHHHHHH