Mustan Kuun Lapset
Saatto

Svarta månens barn från vårt grannland i öst har vaknat från en lång dvala, de släppte en EP förra året och i år kommer första albumet sedan 2007. Det kallas uppföljning och är en sju spår lång procession fram till två riktigt vassa avslutande spår som lyfter detta album till höjder som närmar sig ett riktigt högt betyg.

Det handlar om mörk metall, svartmetall med melodi och med sång på finska. Det är kul med musik på finska, det är ett metal-språk kan man nästan påstå. Jag gillar produktionen, svartmetallsången är hyfsad men det är den kvinnliga sången och den klara sången i det avslutande spåret som är det bästa vi får albumet.

Det är ett bra album tycker jag, de första låtarna är schyssta men passerar ganska obemärkt förbi, lite som en procession av låtar kan göra. Det nästa sista spåret sjungs vackert med kvinnlig sång och tar oss till en plats nära hamnen eller något sådant – min finska är inte så bra men jag hörde något i den stilen när vattnet. Och vattnet, närmare bestämt stranden är del i nästa spår som är det avslutande titelspåret som jag tycker är riktigt bra. Här gillar jag verkligen vad Mustan Kuun Lapset har kokat ihop på sina svarta måne medan de väntat på att stiga ner till denna planet och åter presentera sin musik för oss.

Och jag tycker att de presenterar bra musik rakt igenom, svagheten är väl kanske i att albumet trots schyssta låtar känns som en transportsträcka fram till ett riktigt vasst slut och det är egentligen bara efter 35 minuter som det verkligen tar fart. Men de två sista spåren av en sådan kaliber finns det stor anledning att titta närmare på detta fina album, speciellt om du gillar bandet sedan tidigare eller uppskattar melodiös svartmetall.

HHHHHHH