Mangog
Mangog Awakens

Mangog vaknar, precis som jag alldeles nyss gjorde. Det låter dock som att de är lite piggare än jag även om jag inte brukar dagdrömma i mina mardrömmar. Det är första albumet för den amerikanska kvartetten som består av musiker som har lång erfarenhet i andra mer eller mindre kända doomiga band. Det jag funderar mest på är dock om Mangogen är den där mörka, stora karaktären bakom de uppenbart amerikanska snubbarna på framsidan.

Den frågan besvaras inte när jag lyssnar på albumet, däremot bjuds vi på tung doomig metal, ofta med långsamma låtar med rejäl tyngd. Det känns som att de har mycket kraft bakom sina låtar, vilket man kanske får när man väcker upp en Mangog – vad nu det är. Det är ett album som bjuder på nio spår och 46 minuters speltid, och under de minuterna får vi ett skönt, tungt mörker.

Det tunga sköna mörkret är ett bra recept för att schysst album, vilket detta är. Problemet är dock att det kunde ha varit ett riktigt vasst album för det är ett bra recept för det också, men det är inte riktigt vasst – förutom Daydreams Within Nightmares som är ett riktigt vasst spår. De övriga spåren är dock relativt ordinära och därför tycker jag inte allt albumet riktigt lyfter även om det är ganska skönt att lyssna på.

Mangog vaknar men jag vaknar inte riktigt med ett ryck när jag hör dem. De fångar inte riktigt mitt intresse fullt ut även om jag måste tillstå att det hela tiden låter bra och ibland riktigt vasst. Men vi kan väl säga att Mangog gör ett bra intryck som nyvakna, så hur bra kommer det att bli när de vaknat på allvar? Det är med den frågan jag lämnar detta album till arkivet.

HHHHHHH