Force Majeure
The Rise of Starlit Fires

Idag tar jag mig an ett finskt band, Force Majeure kallas de och det är bandets tredje album som nu hamnat under min granskande lupp. Albumet kallas The Rise of Starlit Fires och både ser ut som och kan läsas som power metal – och det vore inte en felaktig uppskattning. Den finska kvintetten har fått några positiva omdömen, men också ett och annat mindre positivt sådant och nu har alltså jag också lyckats plita ner några ord om detta album och det drar väl lite mer mot de mer negativa omdömena än de mer positiva.

Det handlar om ganska typisk power metal, bra fart, lite rivig sångare, ganska bra sångare egentligen. Högst ordinär produktion med variation som känns lite som genrestandard. Det är inte direkt ett album som kan beskrivas som originellt, mer som ett ganska genretypiskt power metal-album av den mer tyska skolan. 45 minuters speltid är vad vi får, det känns lite i längsta laget. Och framförallt känns det inte som ett album som erbjuder något vi inte hört förr, det är lätt att påstå att det saknas fantasi.

Bandet i sig är väl hyfsat kompetenta musikaliskt, låtarna kommer nog gå hem hos dem som uppskattar typisk power metal. Jag kan själv lyssna på det utan att känna en längtan efter att stänga av men samtidigt känner men ju ingen direkt önskan att spela sig genom hela albumet eller lyssna igen när det tagit slut. Så på många sätt kan det beskrivas som ett helt okej album men inget man vill skriva hem om – om man säger så. Vi har alla hört bättre och som kritiker vill man alltid höra sådant som bryter ny mark eller är exceptionellt bra – Force Majeure är inget av detta.

Kort och gott kan jag beskriva detta som ett ganska typiskt power metal-album som inte direkt sticker ut från mängden. Om du gillar den typen av musik kan det nog vara värt att titta lite närmare på det, men jag känner mig ganska trygg i min rekommendation att välja ett annat album framför detta.

HHHHHHH