Dick
Dangerous Dreams

Farliga drömmar för finska Dick, drömmar om skidåkning i snöfall med attackerande snöugglor – det skulle det kunna handla om. Det är andra albumet för denna finske herre som kallar sig Dick men heter något mer finskt, det har sju spår och ett hyfsat flott skivomslag. Pressinformationen säger att det är i samma ådra som Genesis och Rush, progginfluerad rockmusik helt enkelt. Och allt inleds med tillbaka till helvetet innan det går vidare med annat grejs som vinterspöken och kvinnor.

Inte så hårdrockigt och väldigt melodiöst, hyfsat varierat över de sju spåren som albumet erbjuder. Ganska snygg produktion men kanske inte något som sticker ut i jämförelse med annat liknande. Sången är hyfsad men inte jättebra, den passar dock väldigt bra till Dicks musik. Man skulle kunna önska lite mer driv, lite mer energi men det är snyggt återhållet så man kanske inte borde ha alltför grova reservationer mot det även någon låt med mer ordentligt tempo knappast skadat helheten.

Det är ett schysst album, låtarna håller god kvalité från start till mål även om det kanske inte bjuds på något som verkligen sticker ut. Jag vet inte om de farliga drömmarna är speciellt farliga egentligen och det är väl inte direkt ett låtmaterial som fastnar och när jag försöker analysera allt kommer jag alltid fram till samma sak: att det är ett schysst album med schyssta låtar men samtidigt är det inte ett speciellt minnesvärt album och man glömmer det ganska snart efter man hört det.

Dicks andra album är hyfsat underhållande med hyfsat djup och så vidare, jag skulle dock ha velat ha lite, eller åtminstone ett, spår med lite bättre driv och energi. Jag tror inte den som införskaffar albumet kommer att bli speciellt besviken men samtidigt tvivlar jag på att Dick kommer att tilltala någon större publik.

HHHHHHH