Dark Avenger
The Beloved Bones: Hell

Vi får älskade ben från Brasilien, det är första delen i en tvådelad historia där denna första del handlar om mörkret. Det är en resa genom mentala stadier av helvete, sådant man kan uppleva när ens liv inte riktigt är i ett bra läge som när man har ett jobb man avskyr, eller har problem med droger, eller vad det nu kan vara. Det är vad kvintettens nya album handlar om, ett tema som förstås borde kunna erbjuda något riktigt skönt förtvivlat. Men jag vet inte om det gör det, omslaget imponerar väl egentligen inte heller och jag har svårt att se att detta album har mycket mer att erbjuda än sin föregångare som kändes ganska intetsägande.

Snyggt producerad metall, men tematiken går inte igenom i det musikaliska – du får aldrig riktigt den där förtvivlade känslan som man skulle vilja ha. Det handlar mer om ganska vanlig tungmetall med elva ganska typiska tungmetallåtar, det handlar om en ganska typisk variation av låtar. Sångaren är helt okej och bandets musikaliska kompetens kan man väl inte ifrågasätta, det är väl i så fall originaliteten som inte är alltför slående. Det bjuds inte på många överraskningar och jag skulle vilja påstå att speltiden som närmar sig timmen är lite väl lång, speciellt med tanke på att de inte varierar sig överdrivet mycket under dessa minuter och att de inte erbjuder något unikt.

Det är ett ganska schysst album, låtmaterialet är helt okej och ni som gillar tungmetall kommer säker att finna detta ganska tilltalande för visst finns det bra inslag. Men som helhet känns det ändå som ett i mängden, de gör det bra och man kan inte ogilla det men det känns ändå som ett album i mängden – som ett icke-utstickande, icke-originellt album i stil med många andra som hamnar i min mailbox i parti och minut. Visst, jag ska inte klaga, det är också bättre än mycket, kanske än majoriteten men det är inget speciellt och på något sätt får jag alltid känslan av att det borde finnas mer kvalité att hämta hos Dark Avenger.

Men de nöjer sig med att skapa ett solitt alster, ett som inte kommer att skrämma bort några fans men som samtidigt kan ha svårt att vinna dem nya fans. Dessa älskade ben har definitivt potentialen att vara mycket mer än de är, jag tycker helt enkelt att Dark Avenger inte utnyttjar sin fulla potential och därför gör ett album som inte kan beskrivas som något annat än ett gediget hantverk.

HHHHHHH