Dark Avenger
Tales Of Avalon: The Lament

Brasilianska Dark Avenger beger sig Avalon och besöker legender på sitt tredje album, det tycks som att de gjorde två delar om Avalon och dess individer. Detta är den andra delen och egentligen släpptes detta album redan 2013 men nu släpps det på den Europeiska scenen av Scarlet Records. Det är ett album med intressant omslag ett album med elva spår som berättar denna andra akt i bandets saga om Avalon.

Power metal är vad det handlar om, så kallad episk sådan med symfoniska inslag och så vidare. Ganska genretypisk sångare och produktion, överlag tycker jag att det känns som ett ganska genretypiskt album och de erbjuder inte speciellt mycket vi inte redan hört och just sagan om Avalon känns väldigt mycket som en genrekliché som vi hört många gånger inom det power metalliska. De gör egentligen inte mycket som sticker ut ur mängden i denna genre och fans av genren kommer säkert uppskatta detta album men det kan vara svårare att som kritiker finna alltför mycket nytta i detta album.

Absolut inget direkt fel på detta album, det är helt okej att lyssna på – låtarna låter bra och innehållet är hyfsat dramatiskt. Samtidigt är det alldeles för ordinärt och likt för mycket annat jag hört för att jag ska kunna uppbringa någon större entusiasm. De bör tilltala fans av denna genre men jag har svårt att se att någon större publik kan vinnas med detta album då det finns betydligt bättre band i denna genre som känns mindre stereotypiska och som framförallt bjuder på annan tematik än riddare runt runda bord och så vidare. Men visst, som en stunds underhållning tycket jag att det fungerar, synd bara att de inte skippade den tramsiga inledningen som känns halvstulen från någon gammalt Rhapsodyalbum eller något liknande.

Elva låtar finns på albumet, de fungerar alla hyfsat bra och ingen sticker väl ut. Balladerna är lite tråkiga men i övrigt tycker jag att det är ett okej album att lyssna till även om jag kan önska mig ett kreativt mer intressant album än vad jag får.

HHHHHHH