Bell
Tidecaller

Trion Bell från Göteborg bjuder oss på sitt debutalbum Tidecaller, ett album med hyfsat intressant skivomslag som säkert är ganska snyggt i vinylutförande. Som så många andra metalband verkar de startat under en suparsession där Manne och Martin bestämde sig för att formera Bell. Sedan kompletterades bandet med bassist Jesper och sedan detta album spelades in har de också hittat en ytterligare gitarrist som går under namnet Max Aghall. Tidecaller kom från början i begränsad privat pressning och nu under High Roller Records kommer de nå en större publik – bland annat kommer den i vinylutförande.

Svensk doom kan man nog kalla det, det förnimmer en del om välkända Candlemass och band som liknar dem. Sången är Candlemässande och produktionen är av klassiskt snitt, inte speciellt originellt eller fantasifullt men ljudbilden är tilltalande för ett band i den doomiga genren och variationen genom de nio spåren är hyfsat bra. Det blir inte för långt eller för tjatigt, problemet kan vara att det känns en aning daterat och inte speciellt originellt. Sången är mässande i flera av spåren och det är när det blir mässande sång som albumet fungerar som bäst, ett album som känns ganska lagom i speltid med lite under femtio minuter.

Det är ett schysst album med snyggt doomig känsla i flera av spåren, lite retro-doom, lite nostalgisk känsla – man tänker lätt nittiotal när man lyssnar på Bell och deras musik. Svagheten är väl att de inte direkt erbjuder något fräscht eller nytt, styrkan är att de gör vad de gör bra. Flera av låtarna känns tilltalande, såsom inledande Secret Mountain, titelspåret och avslutande Dawn of the Reaper – dock kanske inget av spåren är riktigt minnesvärt och det är kanske detta albums största tillkortakommande, att de inte är så överdrivet minnesvärt.

Tidecaller kan definitivt vara värt att titta närmare på för den som gillar doomig metall. Det är välgjort och klassiskt stiliserat enligt mallen för genren. Kanske inte ett av mina favoritalbum från 2017 men det har ändå varit ett underhållande album att lyssna på, en skön nostalgiresa och ett underhållande album. Bells debut lovar gott tycker jag, om de kan utveckla sin ljudbild lite mer och hitta en lite egen röst att framföra denna typ av musik genom kan de nog skapa något riktigt intressant i framtiden. Och jag avslutar med att konstatera att Tidecaller är ett schysst album.

HHHHHHH