Wrathrone
Born Beneath

Finska bandet Wratrone är födda under, under vad anger dock inte titeln på deras debutalbum. Ett album som definitivt kan beskrivas som havandes ett fräckt och intressant skivomslag, men också en logotyp som inte avslöjar alltför mycket om vilken genre detta band kan placeras i. De har två EP som de släppt på egen hand i bagaget sedan tidigare och det sägs att de terroriserat Baltikum och Tyskland samt gjort över trettio dödsmetallspelningar totalt.

Kvintettens musik kan också beskrivas som just dödsmetall, dödsmetall av den traditionella skolan men kanske med lite mer melodiösa inslag i partier där sången inte hörs. På tal om sången så tror jag att den kan vara något av en vattendelare eftersom den har en lite speciell karaktär även om det på många sätt känns som en traditionell dödsmetallsångare. Personligen tycker jag att sången är ganska tråkig, stilistiskt har albumet inte alltför mycket nytt och intressant att erbjuda oss som lyssnare – det känns ganska typiskt för genren. Inte ett speciellt långt album, bara 34 minuter vilket kanske är vettigt med tanke på att det inte är ett överdrivet varierat album.

Det är på det hela taget ett högst ordinärt album, jag är inte så värst imponerad av vad jag får höra. Det finns ett och annat flott solo men på det hela taget känns det som att vi hört det förr, alldeles för många gånger redan. Och det enda som egentligen särskiljer detta band, sångaren är inte annorlunda på ett positivt sätt utan är inte speciellt intressant eller bra enligt mitt tycke. Albumet i sig är väl okej, inte direkt värdelöst men samtidigt inte heller speciellt intressant.

Ingen av låtarna står väl ut från de andra men det finns ett par instrumentala partier på albumet jag tycker är väldigt bra. Dock har jag inte mycket annat positivt att säga om detta album, det är tråkigt och de enda som bör tilltalas det minsta av detta album är fans av traditionell dödsmetall.

HHHHHHH