Wild Rose
4

Vild ros från Grekland med sin nummer fyra, jag recenserade deras andra album för ett par år sedan. Det var ett bra album men inget speciellt, detta album har inte ett lika sexigt skivomslag men det kanske är lite snyggare. Något långsökt kan man tycka att det påminner om ett visst bands album också kallas 4, det kanske också kan härleda ungefär till hur detta band låter. Det sägs att de är bättre än någonsin och så vidare, det ska vi allt undersöka.

Musikaliskt bjuder de inte på några överraskningar, det är åttiotalsstiliserad melodiös hårdrock med medryckande refränger och allt det vanliga som brukar dyka upp i genren. Det är lite lustigt att försöka skriva något nytt om ännu ett album som är ytterligare en knapp variation på ett tema som är ganska uttjatat, frågan är hur lätt det blir att försöka komma på något att skriva nästa gång. Vi får ett ganska typiskt urval av låtar på detta album, bra produktion och en för genren ganska typisk sångare. Tio låtar och 41 minuter, det hela känns ganska typiskt. Känslan av att man vet vad man får kanske det kan beskrivas som, fans av AOR och melodiös rock kommer säkert finna detta väldigt tilltalande.

Schysst album kan jag konstatera att vi får i detta Wild Roses fjärde album, bra låtar och snygga melodier. Samtidigt får jag dock säga att det känns lite tomt, lite som mycket film som görs idag – bara variation på ett redan uttjatat tema. De gör vad de gör bra, solid produktion, kompetent utfört men samtidigt kreativt ganska ointressant. Känslan är att vi hört det förr och min känsla är också att när det gjordes förr var det kreativt intressant medan det gjorts så många gånger nu att det måste vara mer eller mindre fantastiskt bra för att göra något större avtryck och detta är inte fantastiskt bra. Fans av genren kommer säkerligen vara väldigt imponerade av detta album, speciellt internetrecensenterna som kanske till och med påstår att albumet tillsammans med ett hundratal andra kommer att vara topp tio för 2016.

Schyssta men fantasilösa låtar, kul att lyssna på men man glömmer det lika snabbt som man hört det. Ett av dessa många album som är för bra för att såga men för dåligt för att ställa på en piedestal. Ett album som egentligen är väldigt enkelt att recensera: gillar du AOR och inte har några högre krav på någon form av originalitet, då är detta ett utmärkt album för dig – vill du däremot att din nya musik ska bjuda på något kreativt intressant eller originellt tror jag inte att det är något för dig.

HHHHHHH