Vivaldi Metal Project
The Four Seasons

Det finns ju sämre verk att imponeras av än Antonio Vivaldis fina Epos som går under namnet De Fyra Årstiderna på svenska, det är ett verk som satt sin prägel på keyboardisten Mistheria från Italien och han vill nu sätta sin prägel på detta verk. Och det gör han genom ett fett metalprojekt som innefattar en hel räcka av gäster från metalvärlden men även från den klassiska musikens värld. Låtarna har i stor utsträckning fått text av Douglas R. Docker som också varit en av flera kompetenta musiker som stått för musik och arrangemang när Vivaldis musik anpassats till detta album. Mistheria har skrivt inledningen och avslutning och förstås varit med och gjort en hel del i produktionen.

De skriver i pressinformationen att det kan vara det största så kallade ”all star projektet” i metal-historien och det kanske man inte ska betvivla, vi får höra 37 sångare och lite körer, det står i pressinfon att det är över 130 musiker som satt ton på denna vision – det är inget litet projekt med andra ord. Och det är musikaliskt storslaget så att det räcker och blir över, och vi bjuds på många riktigt fina framföranden men jag undrar dock ändå om det inte är lite overkill med så mycket för jag tycker att Ayreons opus och Sasha Paeths metalopera Aina bjudit på minst lika storslagen musik med betydligt färre deltagare. Det här hamnar lite i en position om ”the law of diminishing return” som de säger på engelska, det går till en viss punkt men sedan har additionen av nya musiker inte längre någon förbättrande effekt.

Det är bra att Mistheria sätter egen prägel på Vivaldis komposition men många gånger när jag lyssnar glömmer jag bort Vivaldi och känner att detta trots allt är en ny skapelse som bara lånat lite inspiration från Vivaldi – kanske var det tanken. Generellt sett är sånginsatserna bra, pampiga körer, snygg produktion, vi får det mesta en metaloperaälskare kan önska, förutom kanske känslan av att lyssna på något med en genomgående röd tråd – jag vet inte om det var tanken men det känns som att originalopuset hör ihop så varför skulle inte detta? Det känns lite fragmenterat till och från även om jag tycker att de gjort ett riktigt bra jobb men det känns mer som att det imponerar på grund av skalan i projektet snarare än att låtmaterialet faktiskt golvar mig.

Över en timme storslagen episk musik, välkomponerad och välgjord är vad Vivaldi Metal Project bjuder på och jag kan inte annat än att tillstå att jag är imponerad. Musiken är bra men det som jag tycker glänser mest är hur ett så stort projekt knutits samman i en sammanhängande enhet, det hade kunnat falla sönder totalt om inte rätt personer hade drivit det. Samtidigt tycker jag väl inte riktigt att det imponerar så mycket som man borde tycka ett album som detta skulle imponera på någon som alltid efterlyser unika idéer och tanker. Faktum är att det musikaliskt inte riktigt bryter någon ny mark eftersom symfonisk metal gjorts många gånger för och även om detta kanske är mer genuint med stora feta orkestrar och körer så är faktumet att Rhapsody, Kamelot, Aina och många andra redan gjort en hel räcka med symfoniska metal-album tidigare. Jag tycker att detta album snarare visar att du kan inte behöver den fetaste av orkestrar eller över 100 musiker för att göra ett bättre symfoniskt album än ett som skapats av ett band med tillgång till bra syntar och kanske en och annan klassisk musiker som gäst.

Vivaldi Metal Projekt må vara en fet produktion, det största projektet i personalväg och så vidare men Ayreons The Theory of Everything hade 20 musiker och är betydligt mer imponerande än denna – det är inte antalet folk som spelar roll utan vad du gör med de du har. Därmed inte sagt att detta är ett trist eller tråkigt album för avslutningsvis kan jag efter en hel massa ord konstatera att det är inte mängden som är skillnaden utan kvalitén. Detta är kanske min längsta recension i år men knappast min bästa ungefär som att detta är det största projektet i år men knappast det bästa även om det hur man än vrider och vänder på det är ett riktigt bra album och ett jag varmt kan rekommendera.

HHHHHHH