Sharky Sharky
Super Awesome Mega Rock

Ett band som helt missat den ryska allvarsamheten som generellt präglar den tunga rockmusiken, ett band som hajar att hårdrock och metal egentligen är mest trams och varför inte göra det som underhållning. Deras första album kallas Supergrym megarock och den innehåller förstås glädjande musik för hela familjen och den som inte drar på smilbanden efter att den hört Jake the Jellyfish eller Legend of Megashark är en cynisk korkskalle helt utan rimligt existensberättigande, om man ska överdriva en aning.

Musikaliskt är det medryckande och hyperpositiv hård rockmusik med klämkäcka refränger och extremt löjlig men samtidigt också fyndig lyrik. Modern och glad ljudbild som påminner like mycket om tuggummipop som den påminner om andra plojband som till exempel Sabaton, Manowar eller Rhapsody of Fire. Lyriken är lika underhållande barnslig som de tre nämnda banden men de har fördelen att deras förklädnader är mycket roligare och deras musik är också roligare, lite mindre sarkastisk och ironisk än Sabatons, Manowars eller Rhapsodys. Skön sångare och musik som är lätt att ta till sig och har tillräcklig variation för att underhålla under hela albumet, speciellt om du tillhör den där gruppen som kallas barn som de riktar sin musik till, jag tror nog att Sabaton och kompani får akta sig för dessa hajar lär tilltala deras publik ännu mer.

Sjukt, löjligt och underhållande, med klämkäck bra rockmusik är precis hur jag skulle vilja beskriva detta band. Man blir glad när man hör dem och det är lätt att dras med i, och sjunga med i låtarna. Kanske är det en fördel att ha barnasinnet kvar, men det har väl alla som gillar hårdrock – hur fan ska man annars kunna gilla en sådan genre? Den cyniske hittar säkert massa svagheter men för oss andra finns det bara glädjeämnen när man lyssnar på detta trevliga album. Jag gillar bandets kostymer också, hoppas de kommer på turné till Sverige eller någonstans i närheten för att jag tror att de kan vara fantastiskt kul att se live även om jag inte lär gilla publiken som kommer dit.

Jake the Jellyfish, Legend of the Megashark, Bring the Rock, Frankenshark och Old Steam Train är albumets höjdpunkter, tillsammans med de andra spåren som också är bra. Det är riktigt grymt hur de lyckas skriva löjlig lyrik som samtidigt är så underhållande att man inte mår illa av den såsom man gör när man hör vissa av de andra banden jag nämnt i denna recension. Jag tycker inte att ni ska missa detta album som lär oss så fina saker som att vi inte kan äta våra vänner och andra kul saker. Själv ska jag ta ångtåget från havets botten till månen samtidigt som jag lyssnar på detta album (”CHOOO, CHOOO; CHUGGAH, CHUGGAH, CHUGGAH, CHUGGAH!”) och äter lite Jake med en skål vaniljglass.

HHHHHHH