Midnight Eternal
s/t

Ett amerikanskt symfonimetallband inspirerat av den europeiska scenen kan man tänka sig, detta är deras självbetitlade debutalbum. Ganska snyggt skivomslag, i övrigt beskrivs det av skivbolaget som en imponerande debut och så vidare. Bandet har redan delat scen med många välkända band såsom Kamelot, Dragonforce, Sonata Arctica, Xandria med flera, allt efter att de fått mycket uppmärksamhet sedan de släppte sin demo. Det är förstås ganska irrelevant vad som kommit tidigare, så vad ska vi då säga om detta album? Är det så intressant som presstexten vill göra gällande?

Stilistiskt är det kvinnofrontad power metal med lite symfoniinslag och sådär, kanske inget världsunikt med snyggt utfört och producerat. Väldigt bra sångerska måste jag tillstå. Det är ett album med ett dussin spår, de visar upp en hyfsad variation även om den kanske är ganska typisk för genren så är den tillräckligt stor för att hålla den femtio minuter långa speltiden någotsånär intressant – jag skulle säga att man inte hinner tröttna. Jag skulle också vilja tillstå att det är en väldigt solid produktion som gör låtarna rättvisa – en storslagen produktion för ett debuterande band skulle man kunna påstå.

Ett bra album tycker jag att man kan konstatera utan alltför mycket omsvep, schyssta låtar som är lätta att ta till sig och inga direkta svagheter. Hyfsat djup och variation så att man inte tröttnar så lätt, ett album som helt enkelt är lätt att tycka om. Samtidigt är det ett album som stilistiskt inte direkt sticker ut från annat vi hört i genren, det låter lite för välbekant för att till fullo gripa mitt intresse. Fans av genren kommer dock antagligen finna albumet väldigt underhållande, som recensent har jag dock lite svårt att hoppa högt av glädje inför ytterligare album i samma stil som många andra album jag hört. Tyvärr är det inte ett album som erbjuder något vi inte hört förr, men eftersom det är av god kvalité kan man inte klaga alltför mycket – det är trots allt ett väldigt trevligt album att lyssna på.

The Lantern är nog min favorit på albumet, det är ett riktigt bra spår men precis som så många andra på albumet påminner det mig lite för mycket om spår jag tidigare hört från andra band. På det hela taget är det dock ett underhållande album, väl värt att kolla upp för den som uppskattar denna genre – dock ska jag vara ärlig och påpeka att det finns många album i genren som är betydligt bättre än detta. En väldigt fin debut och om bandet kan bryta sig lite mer loss från sina inspirationskällor så går det en väldigt fin framtid till mötes.

HHHHHHH