Klone
The Dreamer's Hideaway

Pelagic och Klone har haft nöjet att återsläppa tre alster ur Klones katalog detta år, två album och en EP. Albumen finns för första gången att höra på LP-skiva, detta är det senaste av de två återsläppta albumen och det släpptes 2012. Inte direkt så att en ocean av tid hunnit passera sedan senast men kanske ger Pelagic mer exponering än Klonosphere. Hur som helst, kan jag konstatera efter att jag spelat igenom dessa tre alster ett par gånger de senaste dagarna att detta är det vassaste av de tre albumen.

Musikaliskt spänner det över ett brett spektrum med inslag av psykedelia, groove metal, stoner, och lite annat. Det är ett stilistiskt fräscht album och betydligt mer oförutsägbart än mycket som släpps nuförtiden. The Dreamer’s Hideaway är också mindre massiv i sin utformning och det är inte som att försöka ta sig igenom en massiv ljudkuliss för att lära känna låtarna, här kommer de till mig. Grymt fin produktion och bra sångare som visar upp ett brett register, och det finns även mycket intressant atmosfär att ta till sig för den som så önskar.

Ingen musikalisk klon här inte, det är intressant, det är fräscht och framförallt är det riktigt bra med riktigt vassa spår som avlöser varandra i en aldrig sinande ström och speltiden på över en timme om man inkluderar de båda bonusspåren man får på vinylutgåvan känns väldigt överkomlig tack vare den variation och djup som bandet visar upp. På något sätt känns det som ett album som tenderar till att växa ju mer man hör det och jag har inte känt att jag tröttnat på något efter hand utan snarare har låtarna bara vuxit än mer.

Jag vill inte plocka ut några favoritlåtar på ett album som håller en så hög klass från början till slut. Ni som inte vill ha samma gamla skåpmat bör definitivt ta er en titt på Klone som kan vara ett av de absolut vassaste banden Frankrike har att erbjuda. Lyssna lite på det och snart kanske även du finner dig själv gående på moln.

HHHHHHH