Imperium
Dreamhunter

Ett finskt imperium är egentligen ett projekt av trumslagaren Mika Brushane, här står han för trumslagandet, keyboards, bas och så vidare – och förstås för ett lustigt efternamn. Dreamhunter är debuten för detta projekt som förstås innefattar ett gäng prominenta gäster, framförallt då på sångarfronten då Brushanen inte sysslar så värst mycket med sång. Snyggt skivomslag kan jag reflektera lite över, i övrigt kan man väl inte säga så värst mycket, kompetent personal har hjälpt till med produktionen och så vidare.

Musikaliskt handlar det om klassisk melodiös hårdrock, knappast nyskapande. Vi bjuds ungefär vad man kan förvänta sig stilistiskt från ett skivsläpp under AOR Heaven-etiketten, kanske på gott och ont. Riktigt snygg produktion, bra energi och driv i låtarna och riktigt bra sånginsatser. Okej variation, kanske en del tack vare att det används flera olika sångare. Det är kanske tack vare det som albumet håller för hela speltiden om strax över femtio minuter. Jag tycker nog att vi kan beskriva detta som en kvalitetsproduktion inom melodiös rock, med reservation för en viss brist på originalitet förstås.

Bra album, riktigt bra tycker jag att det är. Sköna låtar, bra sångare, snygga melodier, här finns allt men som fanatiker av det som kallas melodiös hårdrock eller ibland AOR kan önska. Det är underhållande och det är ett trevligt album, finns inte något att anmärka på när det gäller detta album. Förutom bristen på originalitet som känns lite väl påtaglig ibland, samtidigt glömmer jag lätt det och lyssnar istället bara på de sköna låtarna och det är definitivt en trevlig form av underhållning. Finnarna kan det här med att skapa schysst musik.

Många bra låtar som jag redan varit inne på och jag har svårt att välja ut någon direkt favorit men Always Forever och 80’s Love Song är värda att nämnas för att de kanske står ut lite extra. Generellt ett riktigt vasst album, kreativt kanske inte alltför spännande men det är riktigt underhållande att lyssna på hursomhelst.

HHHHHHH