Hiob AD
Iron Skies

Musikern och tatueringsartisten Oliver Lonien står bakom bandet Hiob AD som nyligen släppte sitt debutalster Iron Skies. Det är ett album som ser snyggt ut, omslaget är definitivt en positiv sak och detsamma kan faktiskt sägas om inledande spåret Mary-Ann som jag tycker är ett riktigt bra spår och en finfin inledning. Det sägs att texterna är lite politiska och ska uppmana till kritiskt tänkande vilket definitivt behövs idag när folk är hårt kritiska till dagstidningarna och televisionen men sväljer annan skit med hull och hår – kanske ska det kritiska tänkande inte begränsas till viss typ av media.

Men det är väl kanske inte uppmanandet till källkritik som är huvudsaken, Iron Skies är trots allt ett musikalbum inom den ganska traditionella rockmusiken. Det osar lite nittiotal i musiken, det känns inte speciellt nymodigt eller nyskapande. Sångaren har lite släpande röst, nästan lite mer som man hör i radiopoprock än i något mer hårt rockande och han är inte särskilt varierad i sitt framförande. Lägg till det en speltid om över en timme och du kan förstå att detta album har vissa tillkortakommanden, åtminstone om du betänker att de flesta låtar går i ganska lågt tempo och låter relativt identiska.

Det börjar riktigt bra men därefter går resan konstant utför och när allt är slut drar jag bara en suck av lättnad, innan jag byter till något jag längtat efter att höra sedan jag kommit en kvart in i låtmaterialet. Det är för stelbent, det saknar framförallt både fart och energi vilket gör att det hela tiden känns som att man väntar på att det ska ta fart, men det händer aldrig. Det blir således ett ganska tråkigt album, helt okej låtar men det skulle behövas något med lite mer karaktär och lite mer ös för att man ska orka lyssna.

Förutom Mary-Ann som jag gillar skarpt tycker jag inte att det finns så mycket att hänga i julgran, därför skulle jag inte rekommendera ett övervägande av Iron Skies som julklapp i år.

HHHHHHH