Heavenwood
Tarot of the Bohemians - Part 1

Portugisiska ockultisterna i Heavenwood släpper sitt femte album som fått namnet Tarot of the Bohemians – Part 1, det låter ju spännande kan man tycka. Trions nya album har inte fått ett speciellt kul omslag men omslaget är ju inte allt och bakom kulissen finns hela sjuttio minuter musik på tretton spår, så man får åtminstone kvantitet. Annars har ju bandet en lång historia som inleddes redan 1996 med albumet Diva som gavs ut på Massacre Records, de släppte sedan ett ytterligare album innan de tvingades ge upp på grund av interna problem. 2008 återuppstod bandet med albumet Redemption som i år återutges på Massacre Records, och i och med detta nya album är de tillbaka på samma bolag där allt började.

Det nya albumet är gotiskt, mörkt, ganska varierat ofta med mörja vokalyttringar och mörka tongångar som tar oss från jonglerare till kejsare, kejsarinnor och eremiter samt hängda män. De bjuder på ett hyfsat djup men jag tror att många kan få känslan av att albumet är lite långt, kanske skulle de bland annat ha skippat den nya varianten av Frithiof’s Saga som hördes för första gången på debuten. Dock kanske fans ser det som att de får mer av det goda, men det är samtidigt svårt att överse med det faktum att bandet inte direkt bjuder på något nyskapande eller kreativt spännande. Produktionen känns ganska bra och modern men liksom stilistiken är det inte direkt något banbrytande eller iöronfallande, objektivt kan jag analysera det som att bandet nog får lite svårt att märkas.

Men visst, de gör vad de gör bra så det ska vi inte sticka under stol med och det bästa på detta album är definitivt riktigt bra så det finns onekligen skäl att titta på vad detta album har att erbjuda. Genrefans kommer nog att uppskatta det, bandets fans likaså och kanske är det egentligen den enda målgrupp de kan hoppas på eftersom deras musik inte är speciellt brett tilltalande. Personligen kan jag väl konstatera att jag gärna hade sett något lite mer speciellt och lite mer dramatiskt men kan samtidigt lätt konstatera att de nog trycker på precis rätt knappar för att gå hem i de kretsar de vänder sig till – så ni som tillhör målgruppen bör ta er en titt på detta album.

I stort känns albumet lite tafatt, lite simpelt och lite för ordinärt för att verkligen tilltala men det finns undantag i spårlistan. Andra spåret The High Priestess är riktigt bra, The Empress likaså och jag gillar också The Lovers – där har ni tre riktigt fina kort i leken och det kanske faktiskt också gör att det är värt att kolla upp vad som mer finns i leken. Min slutsummering blir dock att det är ett hyfsat album med några riktigt fina höjdpunkter, korten visar dock för mig att det finns andra album som är mer värda min uppmärksamhet även om jag inte skulle bli alltför besviken om jag införskaffade detta.

HHHHHHH