Evig Natt
s/t

Evig natt, det låter inget vidare kan jag tycka – det är trevligare med ljuset som dagen har att erbjuda. Men Evig Natt är också ett norskt band som nyss släppte sitt tredje album som de givit titeln Evig Natt, ett album med ett gammalt hus på framsidan – det kanske är bandets replokal med tanke på hur lite de flesta musiker kan inbringa i form av inkomster på sin musik, men det kan också var där någon av bandmedlemmarna bor. Eller något helt annat vilket förstås vore helt osannolikt. Bandets tredje album var det, med det fick jag ett personligt brev från en Kristin som egentligen inte hade behövt översätta till engelska eftersom jag tror jag förstår norska tillräckligt bra för en sådan sak. Och vad är egentligen bättre än att skriva om ett norskt band på Norges nationaldag? Att vinna en stor summa pengar kanske.

Musikaliskt kan det väl beskrivas som lite gotiskt, lite sådär mörkt och teatraliskt – ungefär som man föreställer sig att ett band som heter Evig Natt ska låta och det trots att det är Evig Natt på norska och inte svenska. Mestadels kvinnlig sång men lite manlig också i lite mörk skepnad, ganska skön dynamik dem emellan tycker jag. Tempot är oftast inte så högt utan det förnimmer lite om ett band som Theatre of Tragedy eller liknande, snygg produktion som innehåller både mörker och melodi i snygg harmoni – ungefär lika snygg som mitt rim faktiskt. De själva beskriver det som kvinnofrontad orkestral black metal, och varför inte? Nio spår har de knåpat ihop till detta album och de håller en sansad speltid och en bra dynamisk variation, ett väl sammansatt album helt enkelt.

Efter ännu ett långt stycke kan jag skriva att jag tycker att det är ett väldigt bra album, ljudbilden är snygg och intressant – det låter inte som allt annat, vilket alltid är positivt och ett extra plus för att de också framför två låtar på norska. Det är alltid kul med sådana avbrott från vardagen. Men det är inte bara att de sjunger lite på norska som gör albumet till en höjdare, det är att det är ett riktigt väl framfört och väl komponerat album. Brevskickare Kirsten har en bra röst som passar riktigt väl in i deras ljudbild och hon kompletteras väl av en gentleman med mörkt tonläge och de skapar en intressant dynamik, albumet är således både dynamiskt och bra och tack vare ett stort djup så bör albumet hålla för mycket upprepat lyssnande.

Alla låtar på albumet är riktigt bra men jag tycker nog att Svartsinn är albumets höjdare, en höjdare som gör att man gärna återvänder till albumet. Ett album jag varmt kan rekommendera att ni tar er en närmare titt på, speciellt om ni vill ha lite rolig omväxling till det mesta som dyker upp i min mailbox nuförtiden.

HHHHHHH