Stream of Passion
A War of Our Own

Stream of Passion startades en gång av Arjen Anthony Lucassen och Marcela Bovio, då med en självbetitlad historia vars Ayreonautiska tillstånd knappast kunde förnekas. Det albumet finns signerat i min skivsamling precis som det efterföljande livealbumet. Bandet har synts sedan dess men jag har inte fått deras verk skickade till mig, förrän nu vilket betyder att jag fått deras senaste album, det kallas A War of Our Own. Ett album med snyggt omslag som avhandlar tuffa tider och personliga motgångar och liknande, ett egenhändigt krig. Arjen är inte längre kvar och har inte varit på ett tag, Marcela som står för rösten är kvar och har så varit ända sedan bandet bildades. Jag gillade dem då, frågan är vad jag tycker nu?

Kvinnofrontad metal, symfoniskt, vackert, tungt, buffligt, mörkt och dramatiskt. Precis som det brukar vara i genren, gotisk metall som de flesta skulle ha kallat det och sedan namndroppat band som till exempel ett finskt band, ett par nederländska och kanske något annat band. Välgjort och snyggt producerat, inte många spår av Arjens influens på detta band, förutom kanske kvalitén på produktionen för den är riktigt bra. Det låter precis som modern symfonisk, lätt progressiv metal bör låta med dagens möjligheter. Hatten av för den saken. Det är ett hyggligt varierat album, med passion, mörker, djup och melodier som snyggt avlöser varandra över tretton spår. Kul är också att Marcela väljer att använda det spanska språket i åtminstone ett av spåren, har inte lyssnat så mycket på lyriken så det kan vara fler men i Delirio sjunger hon definitivt på spanska. Inte ett överdrivet långt album heller, det tar slut på en logisk plats helt enkelt.

Jag skrev hatten av för produktion, detsamma gäller definitivt även kvalitén. De bjuder på bra låtar genomgående och jag kan inte undvika att ryckas med i många av låtarna, utmärkt musik i bilen eller i hemmet, den fungerar överallt. Bättre än debuten? Ja och nej, men det är definitivt bra och bör tilltala en väldigt bred publik då de genremässigt sträcker sig i många riktningar och gör det på ett bra och naturligt sätt. Jag kan definitivt säga att Stream of Passion är ett bant att räkna med, ett band som vet vad de gör och som skapar musik som håller att lyssna på många gånger om.

Jag nämnde Delirio, frågan är om inte det är albumets höjdpunkt, den eller titelspåret är de som står ut mest för min del. Hela albumet är dock bra och kan rekommenderas. Visst, det är väl inte direkt en tidlös klassiker men definitivt ett album väl värt att spendera både en och två timmar på att lyssna igenom. Därför kan jag inte annat än konstatera att detta band fortsätter att bjuda på musik som tilltalar, musik som jag kan rekommendera. Kolla in A War of Our Own, det kan definitivt vara värt besväret.

HHHHHHH