Darkwell
Moloch

Det har varit tyst från österrikiska Darkwell i mer än ett decennium men nu, i samarbete med Molok tar de upp sitt albummakande igen. Och kanske är det tack vare den babyloniske eldsguden som de återförenats med den ursprungliga sångaren Alexandra Pittracher. Det sägs att albumet formades i Metropolis kalla rike och lämnade den kalla maskinhallen den 23 september, det är skivbolaget som säger det. Just Metropolis, Fritz Langs klassiska stumfilm från 1927 tycks vara lite av en inspirationskälla om man tittar på musikvideon till Yoshiwara och kanske också en del av tematiken som förekommer i låtmaterialet.

Gotisk metall, kvinnofrontad, är vad Darkwell har att erbjuda. Sångerskan är kompetent och har en väldigt fin röst, produktionen är bra men albumet skulle behöva lite mer varierat låtmaterial eftersom det känns som att bandet begränsar sig själva med ett ganska ensidigt låtmaterial. Speltiden på de elva spåren är närmare femtio minuter och det blir än längre om du köper digipakversionen som erbjuder ett par extra spår för den som så önskar. Det blir lite längsta laget även om avslutningen är det bästa på albumet så känns det som att vägen dit hade kunnat vara lite rakare.

Moloch är ett bra album med en del sköna låtar, schyssta refränger och så vidare. Det finns mycket för en som gillar genren att uppskatta på detta album, musikvideon jag sett är också riktigt vass. Darkwell känns definitivt som ett väldigt kompetent band och deras nya album är bra, även man kanske som fan skulle ha hoppats på något än mer speciellt efter en så lång väntan. Molochs problem är att det är ett album som inte sticker ut tillräckligt mycket för att glänsa, det är bra men inte tillräckligt bra för att sticka ut i en redan välbefolkad genre.

Avslutningen är bäst, spåret som kallas Awakening är det jag gillar bäst, det blir en snygg avslutning på ett schysst album. Inte ett fantastiskt album men det har sina ljuspunkter, i slutändan tycker jag dock att bandet känns lite för försiktigt och för måna om att hålla sig inom genrens gränser vilket gör att helhetsintrycket blir lite lidande. Moloch är ett schysst album men det känns som att det finns betydligt mer potential hos Darkwell, potential som de inte riktigt utnyttjar.

HHHHHHH