Darker Half
Never Surrender

Mörkare halva, det är ett australiensisk tungmetallband vars tredje album Never Surrender presenteras för den europeiska publiken 2016. De kommer också att turnera en del i Europa sägs det, albumet som sådant släpptes redan 2014 så det är inte helt nytt egentligen. Kul skivomslag kan man väl konstatera, i övrigt känns det inte som att jag kan komma på alltför mycket fyndigt att säga om albumet på den fronten, ser ut som ett ganska typiskt tungmetallalbum.

Ganska typisk tungmetall, inga krusiduller utan det går rakt på sak utan konstigheter. Kanske att det drar mot den tungmetalliska stil som Angel Dust erbjöd oss under sena 90-talet, hygglig sångare och bra driv i låtarna. Okej produktion men inget på detta album slår mig som något dramatiskt eller fantastiskt, det känns inte som att deras ambition är att skapa musik vi inte hört förr utan tycks snarare nöjda med att göra musik av en typ vi både känner igen och hört förr. När det gäller låtmaterialet tycker jag att vi får ungefär den variation man kan förvänta sig och det är väl egentligen saken med detta album, att det är ungefär vad man kan förvänta sig – inga överraskningar här inte.

Det är bra, det kan man inte argumentera bort. Låtmaterialet fungerar väl och de trycker på rätt knappar för att skapa musik man inte kan ogilla. Samtidigt är det väl svårt att påstå att det är musik som man verkligen kommer att älska, det är ett habilt tungmetallalbum varken mer eller mindre. Bra driv och bra energi, jag kan föreställa mig att detta är ett väldigt kompetent liveband som kan underhålla riktigt mycket med detta låtmaterial för att det är lätt att ta till sig och lätt att ryckas med av, samtidigt är det knappast särskilt speciellt eller ens minnesvärt, det är ett bra album kort och gott.

Mer än så behöver väl egentligen inte sägas, albumet fungerar bra för mig som lyssnare och jag har inte mycket att klaga över. Samtidigt har jag lika lite at exalteras över vilket gör att detta album känns som en typisk kandidat för ett mittbetyg, det är bra och underhållande att lyssna på men det lyfter aldrig riktigt. Bäst är nog de inledande två spåren men det är inte så mycket som skiljer dem från resten av låtarna, det är ett nog ett utmärkt album för er som gillar lite thrashig heavy- eller power metal.

HHHHHHH