Confirmed Sick
Welcome to the Sick Family

Välkommen till den sjuka familjen, säger svenska bandet Confirmed Sick i titeln till sitt debutalbum. Ett album som jag låtit snurra ett antal gånger i min skivspelare för att avgöra om det är något att ha eller inte. Av omslaget att döma är sjukdomen som bekräftats en psykisk sådan, betyder det av vi kan förvänta oss lite galenskap? Nej, det kan man omedelbart höra att det inte gör, det är betydligt mer konventionellt än så.

På många sätt tycker jag att det låter som ett Metallica där tempot skruvats ner lite, lite thrashigt men också lite melodiöst. Sångaren Måns Stigevi har en lite brölande framtoning, låter ganska okej men jag tycker att sången skulle kunnat vara lite mer varierat och jag tycker mig höra att det finns sådan potential hos den gode Måns. Det är inte heller direkt så att bandet stilistiskt slår mig som något nyskapande. De skriver i pressutskicket att inspirationen från åttiotalet finns där men att de försöker låta som sig själva, det är alltid positivt när band söker sin egen identitet även om jag tycker att de har lite mer jobba att göra där.

Hyfsat producerat album tycker jag, kanske att de kunde ha lite mer pondus men det låter ändå bra. Låtmaterialet fungerar ganska bra, de har flera snygga låtar så det är inte ett svårt album att tycka om. Samtidigt kanske det inte är ett album man höjer till de grå vinterskyarna men som en stunds underhållning fungerar det bra. Lagom långt är det också så man behöver inte alltför mycket variation för att lyssnaren ska klara alla tio spåren utan att tröttna.

En bra debut är det helt enkelt, ett schysst album tycker jag också att man kan säga om det. Som jag tidigare skrev finns det flera snygga låtar, snyggast tycker jag nog att My Friend är, men också inledande och avslutande spåren ska nämnas som riktigt intressanta. Mer än så tycker jag nog inte att jag behöver skriva om detta fina album.

HHHHHHH