Attica Rage
Warheads Ltd.

Från Sean Connerys förlovade land kommer detta band som kallar sig Attica Rage, ett band som bär på en hel del ilska som de kan tänkas ha hittat på vinden. Inte så intressant omslag och ganska typisk logotyp för den typ av musik bandet tycks företräda. I och med detta krigiska album har den skotska kvartetten släppt en kvartett album, debuten kom 2008 och föregångaren 88MPH kom 2012. Band som inte är speciellt intressanta namndroppas en del i pressmaterialet som jag återigen skattar mig lycklig över att jag inte läste innan jag påbörjade denna recension, tänk om inte alla band försökte rida på faktumet att de inspirerats av kända band – men innan jag snubblar helt från stigen med logiskt recensionsinnehåll så kanske jag ska gå vidare med något mer relevant.

Det handlar om hårdrock som går rakt på sak, okomplicerat och robust – ungefär som man kan föreställa sig det skotska och dessutom en ordentligt fet produktion. Bra driv och energi med klämkäcka låtar och musik som är enkel att ta till sig. En fördel de har byggt sin musik på är dock att det finns ett litet dolt djup i bandets musik som gör att den faktiskt håller längre än man förväntar sig första gången man hör det. Bra också att albumet är kort och koncist med speltid på mindre än trekvart, och dessutom med hygglig variation som gör att man inte tröttnar innan albumet tar slut.

Det finns inte mycket negativt att skriva om detta album faktiskt, en sak kan ju vara att det känns väldigt bekant men de gör det så bra att man inte bryr sig så mycket om det. Videon till deras spår Falling Down är också väldigt tråkig men det har egentligen ingenting med kvalitén på albumet men det säger samtidigt hur svårt det är att komma på mycket att skriva om ett enkelt men väldigt bra album. Attica Rage kan säkert vinna en hel skvadron med fans som är villiga att testa denna stridsspets. Frågan är förstås bara om ni är modiga nog att ingå i denna skvadron.

Spåren är alla bra och jag har väl ingen direkt favorit på albumet, första spåret är en riktigt vass inledning och kan kanske också vara albumets vassaste spår men det finns faktiskt tio vassa spår på albumet. Kul album som jag tror kan tilltala många men kanske allra främst de som gillar okomplicerad och riktigt vass hårdrock.

HHHHHHH