Alberto Rigoni
BASSORAMA

En italienare som kan tänkas uppskatta den animerade komediserien Futurama, omslaget tycks åtminstone indikera det men det kanske är konstnären som uppskattar den serien – men titeln tycks ändå indikera att det är musikern. Han är i grunden bassist men spelar alla instrument på detta album och har ett gäng bassister som gäster på detta album. Det är Albertos femte album under sitt eget namn och om omslaget är någon indikation är det ett underhållande sådant.

Electro/Funk/Rock/Experimental är genrebeteckningen från PR agenten, det är ingen dålig beskrivning för det är mer eller mindre de etiketter jag skulle sätta på albumet. Det är mestadels instrumentalt men man hör lite röster här och var, basen är en ständig distinkt närvaro genom låtarna. Snyggt producerat, experimentellt, varierat och kreativt intressant. Du ska väl inte vara överfanatiskt lagd mot mer standardiserad musik om du ska finna detta tilltalande, det är ett album som kräver ett lite friare tänkande tycker jag nog. Positivt också att albumet har en relativt kort speltid om strax under 40 minuter, då hinner man inte lika lätt tröttna på vad man hör.

Det börjar hyfsat även om inledande Bass Guy är ett ganska lamt spår, nästa spår som är titelspåret är dock riktigt vasst. Det finns ett par ytterligare trevliga spår men jag tycker att albumet tappar lite mot slutet då det börjar kännas lite tjatigt eller kanske trött. Men visst är det ett bra album, det har lite toppar och lite dalar dock kanske ingen av dessa som riktigt sticker ut åt något håll, förutom titelspåret som är riktigt bra. Gillar ni lite annorlunda och experimenterande musik där sång inte står för huvudrollen är det definitivt ett album värt att kolla upp.

Schysst album, titelspåret är bäst och riktigt bra men albumet som helhet kanske inte riktigt når upp i den nivån och jag har nog aldrig riktigt varit någon större fanatiker av musik av det instrumentala slaget så det kanske faktiskt är bättre än jag skriver för den som passar en sådan beskrivning. Tänk om det varit lika kul som omslaget, det hade varit fantastiskt – titelspåret är av den kalibern men tyvärr inte resten av albumet.

HHHHHHH