Spectral Darkwave
Last First Contact

En sista första kontakt från brittiska bandet Spectral Darkwave. Det skulle kunna tolkas som att detta album är deras första och sista debutalbum, deras enda alltså. Detta finns det dock inget stöd för i den info som medföljer detta album som har ett ganska spännande skivomslag. Det talas om ett album som spelats in över en period om dryga två år på den bästa utrustning för hemmabruk de kunde få tag på. Sången har dock spelats in på La La Land Studio i London. Annars får man inte veta alltför mycket om detta band och dess medlemmar, men det talas mycket om ”horror” och det sägs vara en högupplöst turné i mänsklig skräck i sonisk ”Technicolor” – det låter spännande.

Det är mörkt och tungt, elektriskt. Dramatiskt och spännande med mycket djup och känsla. Ganska bra produktion, kanske inte riktigt i nivå med det absolut bästa jag hört men bra nog för att inte göra en besviken. Sången är guttural men den övergripande ljudbilden är ändå väldigt melodiös, kanske med viss orkestral känsla. Överlag tycker jag att de har fräscha idéer och snygga infallsvinklar, dock tycker jag nog att man kan önska sig lite mer musikalisk variation då det kan tyckas en aning stoiskt. Men albumet har inte en alltför lång speltid med 42 minuter fördelat på elva spår så det bör inte lyckas med att kännas alltför lång eller tjatig.

Jag tycker att detta är ett överraskande bra album, jag hade inte förväntat mig något speciellt men jag tycker att jag fick ett intressant album. Dock fick jag inte ett minnesvärt album då detta saknar lite dynamik och lite driv för att verkligen nå ett sådant epitet. Jag kan inte heller säga att jag tycker att sången lyfter detta album. Men på det hela taget tycker jag att det är bra och om man gillar lite mer symfonisk/elektrisk doom/death metal kan det vara ett album väl värt att titta lite närmare på. Den med bredare musiksmak kanske inte riktigt ser det på samma sätt och det finns bättre val av liknande band om man fortfarande är intresserad av musik som liknar denna. En fördel är dock att det är mer fantasifullt än den breda massa av musik vi matas med varje dag.

Tredje spåret The Occident är nog det jag tycker bäst om på detta album, men alla spåren håller ungefär samma kvalité så det är egentligen ett album med spår som håller mer eller mindre samma kvalité och i längden blir det lite för endimensionellt för att verkligen sända ut mörka spektrala vågor genom våra högtalare. Det är ett schysst album men det når inte riktigt ända fram, så tycker jag nog man bäst sammanfattar mitt intryck av Spektral Darkwaves hittills första och sista album.

HHHHHHH