Sailing to Nowhere
To the Unknown

Seglar till ingenstans, så har detta italienska band valt att namnge sig själva. Skumt kan jag tycka, att man använder ”to nowhere” i sitt namn – är det en indikation av deras kreativa ambitioner? Ganska snyggt skivomslag pryder detta album som tar bandet in i det okända, kanske det okända med att släppa ett album kanske. To the Unknown är bandets debutalbum, och nu ska vi se vart det seglar.

Power metal enligt formatet, snubbeltramp och allt det där som det brukar vara på album som finns i den genren. De har en manlig och en kvinnlig sångare, inte den operasångerska som vanligtvis brukar höras i denna typ av musik utan en mer typisk rocksångerska. Ingen av sångarna imponerar väl egentligen, jag skulle velat höra en sångare med lite mer pondus. Inte heller produktionen imponerar överdrivet mycket, det känns lite tamt och lite som att albumet försvagas av en lite platt produktion – kanske är det en konsekvens av oerfarenhet, låtarna försöker ofta vara storslagna och pampiga men bärs inte riktigt upp av produktionen. Det är ett album som har några intressanta idéer men som känns lite undermåligt producerad.

Låtmaterialet är okej, inget överdrivet dramatiskt. Det största problemet är att sångarna inte har tillräcklig pondus för att bära låtarna och därför blir resultatet tamt. Det finns viss potential i detta band, jag tror säkert att de skulle kunna skapa intressant musik i framtiden med mer erfarenhet i hur man producerar musik och kanske skriva låtar där sångarens pondus blir mindre viktig än den är i de låtar de har på detta album. Anastacia vars låt bandet gör en cover på som avslutning av albumet skulle ha varit en utmärkt kvinnlig sångare på detta album, Left Outside Alone som är låten är i original bra men känns ganska blev när Sailing to Nowhere ger sig på den. Det är ett svagt godkänt album, dock vet jag inte riktigt vem som ska dras till detta album eftersom det saknar lite spets.

Avslutande Left Outside Alone är nog paradoxalt det bästa spåret men också det som tydligast illustrerar vad som saknas detta band. Ett band som har en lång väg att segla, förhoppningsvis seglar det inte till ingenstans för det vore synd eftersom här finns potential, det gäller bara att de lyckas låsa upp den – detta album är dock ett man både kan ha och mista.

HHHHHHH