Ritchie Kelly's Overture
Opus #1

Ritchie och hans manskap bjuder på sitt första opus, femton små kapitel får vi i detta opus som nickar tillbaka till en tid som sedan länge passerat. Det tycks som att nostalgiska drömmar om svunna tider är något som är väldigt vanligt inom rockmusiken, det tycks som att en väldigt stor andel av banden och musikerna inom genren tycker att allt var bättre förr, de ser det förflutna i rosenskimmer. Så vad ska vi då säga om Kelly och hans hjältar? Omslaget ser onekligen lite nostalgiskt ut, men det viktigaste är musiken.

Och det är musik som drömmer sig tillbaka till det förflutna, lite åttiotal, lite daterat. Ändå ganska bra produktion, ljudbilden är halvt modern men samtidigt lite gammeldags. Bra sånginsatser, hyfsat variation med lite pianostycken och sådant kryddar också anrättningen. Någotsånär djup också över de femton låtarna men speltiden är lång, långt över timmen vilket alltid kan vara ett problem – samtidigt kan det vara en styrka eftersom det är ett album med en del variation och lite spår som bryter av ganska mycket från det inprogrammerade och nostalgiska som ändå har överhanden.

Det är ändå ett ganska bra album tycker jag, speciellt inledningen där de två bästa spåren återfinns, det somnar av en del efter fjärde spåret och jag tycker att det blir lite intetsägande andra halva av albumet – dock med undantag av det avslutande pianospåret som sätter en snygg avslutning på det hela. Ett stort problem jag dock kan se är speltiden och jag tror att albumet hade hållit betydligt bättre om det varit kortare, jag kan inte riktigt se poängen i att göra ett 77 minuter långt album – det är så sällan någon lyckas med en sådan bedrift, Kelly gör det inte.

I övrigt är det väl inte så värst mycket att säga om det, det är ett album som går bra att lyssna på även om det lever lite väl mycket i ett nostalgiskt skimmer för att jag ska vara helt nöjd. Andra spåret Happiness och fjärde spåret All Life Long är mina höjdpunkter på ett album som i övrigt är ganska lätt att ha överseende med. Säkert inget som kommer att göra rockfansen besvikna men troligen inte heller något som kommer att få dem att sjunga bandets låtar genom hela livet.

HHHHHHH