Band:
Alvaro Araya Leon - vocals
Tian Mammola - guitar
Christer Hörnqvist - guitar
Niklas Storvall - bass
Stanislav Pokhilo - drums and percussion
Discography:
Breathe (EP 2012)
The Monster (EP 2014)
Guests:
Info:
Recorded, produced, mixed and mastered by Ronnie Björnström in Garage Land Studio
Released 2015-01-15
Reviewed 2015-08-03
Progressivt med liten känsla av finsk musik skrev jag senast, det tycker jag kan tillämpas nu också men det är ett musikaliskt vidare uttryckssätt vi introduceras för nu. Sången spänner över lite större spann, och är bättre än på EPn jag recenserat. Modern metal, rejäl ljudbild med tyngd bakom, klart fokus på låtstrukturer och starka melodier som bär låtarna. Som en mer progressiv variant av band som Sentenced eller To/Die/For om du önskar jämförelser med andra band. Det är också snyggt producerat, tydlig ljudbild med bra djup och tydliga element utan att för det tappa en liten känsla av lite oputsade hörn, det är en riktigt bra produktion helt enkelt. En kvalitativt producerad produkt är det och de varierar låtmaterialet väl och håller sig dessutom under femtio minuters speltid, så på den fronten finns det inte mycket att anmärka på.
Faktum är att man egentligen inte kan anmärka på mycket alls när det gäller detta album, de presenterar det riktigt bra och har dessutom skrivit ett låtmaterial som mycket väl matchar presentationen. Starkt album, kanske inte att min recension kommer att ge dem så mycket när den är så sen men vem vet någon kanske får upp ögonen för detta förträffliga band. Det är ett sådant band som jag tror kan tilltala en ganska bred publik också tack vare sin snyggt genreöverskridande musik, det känns som att de hittat en riktigt bra inriktning för sin musik och som jag skrev senast så lär ni ha glädje av att lägga namnet Offensive Ground på minnet för att de är ett riktigt lyckat och intressant band och detta debutalbum kan definitivt beskrivas som ett väl värt att titta närmare på – jag tycker att det är riktigt bra.
Jag dras direkt in i albumet av inledande Drained och sedan hålls mitt intresse fast ända till albumet tar slut. Inget av spåren kanske sticker ut så värst mycket från de övriga, det är tio riktigt vassa spår på detta album och kanske att man kan ha en minimal anmärkning över att de inte har det där fantastiska hitspåret som de allra vassaste albumen brukar ha, det är dock kul med andra spåret som på ett sätt känns riktigt till mig – för jag går helst ensam. Det är dock inget de ska gräva ner sig över eftersom de bjuder på ett bra spektrum av riktigt intressanta låtar som jag verkligen uppskattat att lyssna på. Därför kan jag bara rekommendera detta album, det är riktigt bra.HHHHHHH