Mantric
Sin

Norska syndare, så kanske man kan säga om Mantric. Deras andra album har fått namnet Sin som följer fem år efter bandets första album. Trion som utgör Mantric har dock spelat tillsammans i mer än 20 år, bland annat i innovativa bandet Extol som släppte sitt sista band 2007 innan de upplöstes. Dessa erfarna herrars nya album har fått ett ganska intressant skivomslag med dramatisk känsla, och de säljs med ord som att flytta gränser, artistisk vision, unikt, och så vidare – frågan blir förstås vad vi ska säga om det.

Att det inte är helt enkelt att bara placera i ett fack är en sak jag snabbt kommer att tänka på, intressant ljudbild som känns lite norsk på något sätt. Lite extremmetall, lite punk, lite progressivt, lite av varje – så kan man faktiskt beskriva detta album. Det är ganska tungt och atmosfärisk, idérikt och fyndigt på många sätt – snyggt med en lite billig produktion och att de inte väljer det vanliga spåret. Den lite vrålade sången skulle jag dock lätt kunna vara utan, den tycker jag inte tillför någonting. Annars är det bra driv, hyfsad sång, bra variation och intressanta infallsvinklar. De bjuder på något som inte direkt låter som något gjort enligt en standardmall. Speltiden hålls också i schack bra och man bör inte hinna tröttna på vad bandet har att erbjuda.

Musikaliskt intressant, musikaliskt bra genomfört. Ändå är det något som gör att jag inte känner mig speciellt fängslad av albumet, det är svårt att sätta fingret på varför då de bjuder på något som känns fräscht och det är välgjort – kanske är det bara så att låtarna inte är tillräckligt bra. Det känns lite platt tycker jag, kanske är det lite försiktigt och jag tycker att det känns lite för odramatiskt för att verkligen fängsla. Det gör vad de gör bra och jag tycker inte att man bara ska avfärda det, det är nog ett album man bör ge chansen speciellt om man tycker att det man lyssnar på inte bara ska vara gammal skåpmat. Stort plus till bandet för att de hittar en relativt egen röst, därmed inte sagt att de står ut sådär våldsamt mycket men de har hittat en ljudbild som låter hyfsat egen.

Jag fastnar inte för någon av låtarna på detta album, det känns som tidigare nämnt en aning platt. Det är bra låtar, fräscha låtar men kanske är det lite själlöst – kanske saknas bara det där lilla extra som skulle ha gjort detta bra album till ett lysande album. Det är ganska underhållande hursomhelst men det är inte ett album som gör något direkt större intryck på mig, fräsch musik men inte tillräckligt bra för att stå ut över mängden.

HHHHHHH