Lonely Robot
Please Come Home

Ett projekt/band som kallar sig Lonely Robot – bara en sådan sak. Som har ett spännande skivomslag med en klassisk robot på – bara en sådan sak. Ett album som kallas Please Come Home – bara en sådan sak. John Mitchell som huvudman och huvudartist bakom namnet Lonely Robot – bara en sådan sak. På pappret kan projektet Lonely Robot inte vara annat än en rungande succé, men som vi alla vet från åtskilliga exempel så är teori och praktik ibland två vitt skilda ting så succé kan även vara fiasko trots att alla förutsättningar finns och ingenting egentligen görs fel. Please Come Home heter debuten för denna ensamma robot och det är ett konceptalbum som enligt författaren Mitchell främst kanske handlar om mänsklighetens tillstånd. Det är också det album som varit roligast att arbeta med i studion för denne Mitchell, vår ensamme musikaliske robotskapare.

Ni som hört Mitchell förr, till exempel i senaste albumet från It Bites kommer att känna igen er i vad som erbjuds på Please Come Home. Det är som att Mitchell lade grunden med Map of the Past och byggde sedan därifrån med influenser från sina tidigare band/projekt och ny kunskap upp denna saga som i mitt tycke är det mest kompletta verk han hittills varit med och skapat. Och då vill jag säga att Map of the Past var riktigt jävla bra. Mitchell sjunger som han gjort tidigare, hans röst passar riktigt bra in i den canvas han använder för att måla upp detta musikaliska landskap, han har också flera kompetenta gäströster som hörs genom albumet. Det är förstås progressivt men kanske inte så mycket i invecklande melodier och tidssignaturer som i atmosfärer och stämningar. Riktigt vasst producerat och som musikalisk produktion kan jag inte komma att tänka på så värst många album som spelar i samma division.

Stor variation på spåren får vi och knappa timmens speltid känns precis lagom för detta album, det är svårt att direkt anmärka på något han gör denne Mitchell. Det är pampigt, futuristiskt, lågmält, jordnära, dramatiskt, sorgligt, vackert, drömskt, realistiskt – detta album bjuder på allt, förutom lottovinsten kanske. Om jag dock ska klaga kan jag tycka att avstampet i Map of the Past blir ibland lite för stort och man kan nästan spåra ett ursprung därifrån på de flesta av albumets spår – men det är det enda jag har att anmärka på. Tro för den skulle dock inte att det inte finns något nyskapande och intressant för sådant har han fortfarande lyckats gräva fram i mängder – kanske har han haft hjälp av en ensam robot?

Det här albumet är definitivt ett riktigt mästerverk på alla tänkbara sätt och hade det inte varit för Map of the Past som Mitchell också skrivit, hade det inte varit för den hade jag nog övervägt det maximala betyget för vårt magasin. Nu känns det lite för bekant för att ge ett maximalt betyg, men när det gäller detta album kan jag konstatera att Mitchell har tagit hjälp av sitt förflutna för att skapa detta album som både känns igen som ett verk av Mitchell och som någon ganska annorlunda. Ett album jag varmt kan rekommendera till alla er som uppskattat Mitchells tidigare verk och er som ännu inte haft tillfälle att komma att uppskatta dem, detta är ett album som borde tilltala en absolut majoritet av dem som läser detta webbmagasin. Nu nät jag skrivit recensionen har jag roat mig med att boka albumet på vinylskiva, jag föreslår att ni ser till att införskaffa det ni också.

Det finns en hel hög av vassa låtar på detta album och att välja ut favoriter är väldigt svårt men vissa av dem står kanske ut lite mer än de andra. Andra spåret som följder som video i denna recension, God vs Man är riktigt bra. Construct/Obstruct är det lite mer fart på och det är ett riktigt vasst och medryckande spår, titelspåret är väldigt snyggt. Det absolut vassaste spåret är dock Why Do We Stay? som är ett lite lugnare spår och dessutom är riktigt jävla imponerande, påminner mig en del om Clocks från Map of the Past men i en betydligt bättre klädnad. Så för oss alla som måste stanna på denna ljusblå punkt i universums mörker kan jag bara rekommendera detta album för det är ett som ni inte vill missa. Snälla kom hem – säger jag till mitt förhandsbokade vinylalbum.

HHHHHHH