Hot Mama
Re-Earth

Re-Earth kallar tyska bandet Hot Mama sitt andra album och vilket lämpligare album bland mina i arbete att recensera på denna dag då det är ett kvinnofrontad band och idag är väl den internationella kvinnodagen tror jag. Kanske borde vi kvotera in lite kvinnor i metallen då de är lite underrepresenterade, inte för att jag tror på kvotering däremot tycker jag att Hot Mama har ett intressant skivomslag. Det känns lite science fiction när man tittar på detta omslag, ett intressant drama kan man kanske ana befinner sig under detta skivomslag.

Kvinnofrontad metal med progressiva undertoner, mycket melodi och sådant. Varierad musik med mycket djup, bra sångerska medryckande tongångar och snyggt producerat och välgjort måste man tillstå. Kanske inga våldsamt hitbetonade låtar bland det dussin låtar som klockar in på knappa femtio minuter men det är ett hyfsat bra flyt i låtarna och ett kompetent utfört album, som har ett hyfsat driv och hyfsa energi. Kanske inte det mest unika albumet jag någonsin hört eller recenserat men det finns ett och annat som jag tycker att de utmärker sig med, kanske inte i någon större bemärkelse men ändå.

Det är ett schysst album med fina låtar och som jag noterade tidigare har de en bra sångerska som passar väldigt väl in i bandets ljudbild. Det är bra överlag måste jag tillstå, men samtidigt tycker jag att de kunde ta ut svängarna lite mer då det känns lite som att de spelar på säkerhet, det kunde vara lite mer dramatiskt och ha lite mer sci-fi-inslag som omslaget verkade indikera. Men det är att vara lite petig och anmärka på detta, det är trots allt ett ganska givande och ganska underhållande band som jag tror att många kommer att tilltalas av.

Ett dussin spår och de är alla väldigt intressanta, dramatiska och ganska spännande och ett par sticker ut lite mer. Let it Die är ett av dessa spår, lite lugnare och ett väldigt skönt spår med bra refräng. Näst sista spåret Alive är också bra och en fin höjdpunkt nära slutet av albumet. Så det är väl inte så tokigt att recensera ett kvinnfrontat album såhär på den internationella kvinnodagen, och albumet ifråga är inte heller så tokigt. Jag tror att de flesta som hör Re-Earth kommer att gilla det men jag tror också att de ganska snabbt kommer att tröttna på det för att det saknas det där lilla extra för att nå de högre höjderna.

HHHHHHH