Enfeeble
Momentum of Tranquility

Tyska Enfeeble är tillbaka med nytt material. Det är bandets andra album det handlar om och det har ett dramatiskt skivomslag, precis som debuten. En debut som jag för övrigt tyckte var väldigt trevlig, men sedan den har det gått en tid nu och bandet har hunnit mogna lite och kanske även utvecklas lite på det musikaliska planet. Så vad kan vi då skriva om detta nya album?

Modern extrem-/dödsmetall med ganska stor musikalisk variation på alla plan. Ofta ordentligt driv i låtarna med tung och rejäl ljudbild, lite metalcore tror jag nog att det kan beskrivas som. Sången är för det mesta vrålad men den varieras ganska mycket med både klarsång och en relativt stor variation i typen av vrål som levereras. Melodiöst tycker jag nog också att man kan påstå att det är, produktionen är väldigt bra och skapar en väl sammanhållen ljudbild. Det känns lite mer rejält och moget än debuten, produktionen är snyggare denna gång och det går inte att säga så mycket annat än att det är en riktigt bra produktion. Den mest frekventa kraxsången är väl sådär och kanske kan beskrivas som lite av en svaghet, klarsången och andra typer av vrålande tycker jag dock fungerar väldigt bra. Albumet kan dock bedömas som lite långt.

Väldigt snyggt album, det är både episkt och råbarkat – ibland nästan på samma gång och de levererar en del snygga keyboards och sådant blandad med vrålandet och de mustiga riffen. Riktigt bra tycker jag att det är, medryckande och snyggt. Kraxandet hade gärna fått vara bättre men för helheten är inte det ett alltför mastigt problem, den mastiga ljudbilden känns snarare som en fördel eftersom de lyckas framföra den utan att skapa en massiv ogenomtränglig ljudvägg. Det är ett väldigt dynamiskt album med många snygga nyanser vi bjuds på och jag tycker att Enfeeble lyckas riktigt bra, kanske till och med bättre än debuten som redan den var väldigt trevligt. Fans av mer melodiös extrem metall borde tilltalas av detta snygga album, jag tycker att det definitivt har något att erbjuda och ska man klaga något är det väl på bristen av innovation och nytänkande. Det är modernt och fräscht men vi bjuds nog knappast på något vi inte hört frekvent under några år nu, detta ska dock inte avleda från det faktum att detta är ett riktigt starkt album.

Många bra spår på detta album och jag har svårt att välja ut ett som sticker ut mer än något annat, jag tycker att albumet håller en jämn hög kvalité som inbjuder till att lyssna igen och jag tror inte att man tröttnar i första taget även om jag vill lägga in en liten reservation för en ganska lång speltid. Det är dock ett album väl värt att sätta tänderna, ta det bara försiktigt så att du inte biter sönder skivan.

HHHHHHH