Demonic Slaughter
Haunted

Ett av mina favoritband släppte nyligen ett nytt album, men denna recension ska inte handla om Scanners senaste comebackalbum utan om bandet Demonic Slaughter som också nyligen släppt ett nytt album. Även denna gång har de valt att ha ett hus (kanske en kyrka) på framsidan, är det kanske så att de drömmer om ett hus att bo i, att tiggandet utanför butiker i vinterkylan börjar bli lite påfrestande för dem allteftersom de blir äldre utan att egentligen mentalt nå någon form av mognad. Det är bandets femte album och de tycks fortfarande lika underground som förr, inspelat under fullmånar utan tekniska hjälpmedel säger skivbolaget i sitt pressmaterial. Betyder det att de använde akustisk gitarr och bas? Hur kan de spela in utan mikrofoner och inspelningsutrustning? Ristar de in sina spår på stenkakor kanske?

Det är svartmetall av den klassiska skolan, rå oputsad ljudbild som enligt förståsigpåare är lite mer modern än 90-talets men som genrelekman måste jag säga att jag knappast hör skillnad på detta och något av det som kom på 90-talet. Det låter som att de spelat in vrålande grottor, knakandet från ruttnande och sammanfallande hus och sådana saker. Eller ska jag säga att de försökt rista in musiken på stenkakor och inte riktigt lyckats? Det är så det låter, tomt, fult, tråkigt, lamt, tamt och som en trasig mistlur på ett containerskepp i Barents Hav under en septembernatt strax efter midnatt. Inte direkt vad jag skulle kalla en kvalitativ inspelning, snarare en ointressant sådan.

Sången låter monoton och seg, om låtarna inte haft titlar hade man aldrig kunnat gissa vad någon av dem heter för det skulle lika gärna kunnat heta Sprynksnxstchzwiews som Pit of Coffins för du kan ändå inte uttyda vad de sjunger. Nej, det här är ett tråkigt album, precis som det senaste vi recenserade har jag svårt att intressera mig det minsta och många gånger känns det sövande. Kallt och rått, väl utfört säger skivbolaget – de ljuger. Jag förstår att de försöker sälja och det finns grottmänniskor som uppskattar detta och allt annat i samma genre som låter mer eller mindre exakt likadant som detta. Faktum är att det enda som skiljer detta album från det senaste jag recenserade är att de bytt titel, låttitlar och skivomslag i övrigt är dessa två album helt identiska och oddsen för att 2013-års skivsläpp och låter precis likadant borde inte vara så höga men det albumet har åtminstone inte samma antal låtar.

Om du gillar gammelskolans svartmetall, den vars målsättning är att låta så illa som möjligt, kommer du säkert att finna detta album mycket tillfredsställande. Om du inte tillhör den kategorin av väsen tror jag att du med gott samvete kan bränna detta album såsom en del av dessa så kallade artister tycker om att bränna kyrkor. Kort sagt: detta album suger. Det är sämre än ett album skapat av femteklassare utan musikalisk kunskap, enda anledningen till att de får mer än en poäng är för att det tilltalar de fem personerna som bekänner sig som fans av denna genre. Mitt råd, om detta album dyker upp nära er, är att elda upp det så fort som möjligt, att skapa värme genom eld är det enda logiska användningsområde jag kan se för detta album - att lyssna på det är fullständigt otänkbart.

HHHHHHH