De La Muerte
s/t

Ett banbrytande debutalbum med tio förbannade låtar, så säger skivbolaget om detta album. De La Muerte som bandet heter är italienskt vad det verkar och de tycks inspirerade av den mexikanska ” Nuestra Señora de la Santa Muerte” kort sagt ett dödshelgon som beskyddar de som kanske inte uppfyller de kristna idealen, något sådant. Det är ett band bestående av några av den italienska scenens mest erfarna musiker, återigen om vi tror vad bolaget säger, och deras målsättning är att kombinera hårdrock och heavy metal till något spännande.

Hårdrock/heavy metal är en bra beskrivning av vad det handlar om, tungt och rockigt med driv och energi. En sångare med lite råbarkad stil, lite smutsigt i hörnen och sådär lagom opolerat för att fungera. Det är Simone Mularoni som står för den högklassiga produktionen, men givetvis tycks det som att bandet är kompetent och välkomponerat. Bra sångare. Hygglig variation över tio låtar och 42 minuter, det tycks inte vila någon förbannelse över det musikaliska i alla fall. Det är riktigt bra genomfört från början till slut och det hålls kort och koncist och tack vare ganska bra variation tror jag nog att det bör hålla sig intressant för den tilltänkta publiken – från början till slut.

Jag skulle dock önska mig lite mer äventyrslust, lite mer dramatik, lite mer i riktning mot Santa Muerte – lite mörkare och mer dramatiskt. Det låter ganska mycket som många andra italienska hårdrocksband jag hört, inget speciellt banbrytande här – kanske har skivbolaget hört färre italienska hårdrockare än jag har? Det hade också varit mycket roligare om de sjungit på spanska och gått lite mer i moll, det hade varit alldeles utmärkt. Det här känns mer som ett av alla dessa album man får, går igenom och glömmer bort.

Jag tycker nog att inget spår står ut för mig och efter några timmar tid spenderad på detta album känns det nu skönt att kunna gå vidare till nästa album i listan. Jag skulle beskriva detta som ett välgjort album för de som gillar tung hårdrock med heavy metal-inslag men det är nog inget som kommer att skriva in sig i musikhistorien som något annat än ett album i genren.

HHHHHHH