Alter Bridge
One Day Remains

Jag har varit borta länge nu, det är ungefär sex månader sedan jag kontinuerligt skrev recensioner och detta blir min första recension i år. Jag har valt en klassisk skiva eftersom det är så länge sedan jag recenserade något och det är ett bra sätt att bli varm i kläderna igen, dessutom är det tio år sedan världen presenterades för Alter Bridge och därför har jag valt den här nutida klassiskern som hamnade i gapet efter papperstidningen tagit paus och innan webbtidningen börjat. Det är en skiva som är början på något helt fantastiskt - den är början på Alter Bridge.

'One Day Remains' släpptes ursprungligen i augusti 2004 och genererade tre singlar - Open Your Eyes, som släpptes före albumet och Find The Real samt Broken WIngs som kom efteråt. Den fick väldigt blandade recensioner då den kom och de flesta recensenter klagade med jämförelser till Creed, därifrån merparten av bandets medlemmar kommer, och satte betyget i mitten av skalan. Själv presenterades jag för bandet några år efter att skivan kom av min före detta flickvän och sambo och det var något hon gjorde väldigt bra för nu, nästan sju år senare lyssnar jag fortfarande på Alter Bridge och även om de gjort bättre skivor än 'One Day Remains' efteråt, som nu senast i fjol med 'Fortress', så var det här äventyret började och en femte plats på Billboards albumlista och många hundra tusen sålda album skvallrar om att det inte bara var jag som fångades av bandet.

Så vad är det man får av Alter Bridge på deras debut? Har du hört något av bandets senare alster så är det enklaste sättet att beskriva det som en något mindre polerad variant av det de gör där. Lite kantigare, något sämre produktion och låtar som inte alltid går lika väl i lås, men med vissa partier och låtar som absolut överträffar mycket av det de gjort senare. Har du inte hört Alter Bridge alls så kan de bäst förklaras som tung rock eller mjuk heavy metal. Amerikansk rock, något grungeaktig, post-punkig. De har starka refränger, tunga gitarrer och en riktig rockstjärneröst i Myles Kennedy - att få till en så skön mix av metal, rock och radiovänlighet som Alter Bridge gjort är unikt. Redan med detta första album låter det väldigt färdigt, även om de till senare album finjusterat det lite med bättre produktion och något tyngre, mer metalbetonad ljudbild.

Flera låtar är betydligt tyngre än vad man lätt luras tro av de hitvänliga refrängerna och både akustiska låtar samt balladliknande partier. Ta första singeln Open Your Eyes som exempel - en lugn låt med tunga refränger och så bryter de ut i det utdragna nyn-partiet halvvägs in i låten. Perfekt för livespelningar, men vem hade kunnat gissa på att något sådant skulle ta singeln upp på en andraplats på Billboards rocklista? Visst är det ett skönt parti, men att det skulle fungera så brett överraskade mig. Samma sak måste man säga om en låt som In Loving Memory, älskad av fansen och ständigt spelad på bandets konserter men dess melankoliska och samtidigt såväl desperata som optimistiska stämning är något som i alla fall jag inte omedelbart tänker på som recept på framgång. Och det visar ju vad jag kan om musik.

'One Day Remains' är ett album som bjuder på allt från lugn och finstämd musik (som Burn It Down) till riktigt hård, tung metal (som spåret efter, Metalingus) och den ror hem alltihop utan att det känns besvärligt att behöva svälja det. Det är, som sagt, lite kantigt om vartannat jämfört med senare verk, produktionen har några brister men överlag är det ett album som är riktigt, riktigt bra! Förtjänar definitivt att plockas fram igen om det var länge sedan du lyssnade på den - om du inte hört den är det tio år för sent, men bättre sent än aldrig!

 

HHHHHHH