Crossplane
Masturboned

”We are Crossplane and we live for rock ’n’ roll” så beskriver sig bandet Crossplane i andra spåret på detta, deras andra album. Ett album som i ärlighetens namn inte ser speciellt mycket ut för världen, åtminstone inte om man tittar på omslaget som ser ganska tråkigt ut. Bandet är tyskt och har funnits sedan 2009, första albumet såg dagens ljus 2013. Så kan vi då säga om denna tyska kvartetts andra album.

Motörhead är ett namn som inte kan undgås när man lyssnar på detta album, de låter som Motörhead – sångaren som Lemmy och låtmaterialet som Motörhead. Sexton låtar på albumet, med bra fart och energi och en speltid på 48 minuter. Ingen direkt banbrytande produktion, ganska standard för tidsåldern kan man väl konstatera. Inte så värst varierat över de sexton spåren och jag misstänker att det kan bli lite enformigt för vissa som lyssnar.

Fans av Motörhead och sådant kommer säkert anse att detta är alldeles fantastiskt, jag personligen tycker inte det. Varför imitera och inte skapa eget? Det är en bra fråga tycker jag och en som känns angelägen, kan man verkligen godkänna något som låter identiskt med något annat? Jag tycker nog inte det, speciellt när detta andra än Motörhead som inte är speciellt bra ändå. Jag kan förstå att man gillar en typ av musik och även inspireras av det men att låta som en kopia av det är en helt annan sak, detta hade lika gärna kunnat vara ett nytt album från Motörhead om jag inte haft tillgång till bandnamnet hade jag trott att det var det. Så för mig är detta ett album som går bort.

Sexton låtar, ingen står direkt ut och om de lever för rock ’n’ roll gör det inte det genom att skriva lysande musik. Det är ett ganska tråkigt album, en lysande kopia av Motörhead men inget mer än så – det är inte direkt det man vill höra när man stöter på ett nytt album. Kortsagt så kan Crossplane få leva för sin rock på egen hand för mig intresserar den inte.

HHHHHHH