Abscession
Grave Offerings

svensk dödsmetall, det låter ju alltid spännande då vi har en tradition av sådan musik i detta land. Antikristligt, mörker och död är det lyriska temat som nämns i pressinformationen till detta album, hur upphetsande låter det? Inte för att jag är en fanatiker av kristendom eller livet men på något sätt känns det så mycket kliché att man riskerar att kvävas av det. Skivomslaget är dock riktigt flott, snyggt åtminstone, den där Mattias Frisk känns som en kompetent omslagskonstnär. Detta är bandets första skivsläpp på ett bolag, deras debut släpptes 2010 av dem själva. Nu bjuder de på saker från gravens mörker, tio fyndigheter som avslutas med ett nedfall.

Det är dödsmetall, dödligt och standardiserad. Med lite moderna melodiinslag, kanske lite inslag av metalcore. Det finns som sagt några inslag som känns snygga och moderna men mycket är argt, dödligt och traditionellt; och inte särskilt annorlunda från saker jag tidigare hört. Man kan räkna upp ungefär trettiotusen liknande band om man önskar, detta med tanke på att de använder samma element, riff och grepp som de flesta band i genren gör. Sångaren är genretypisk också, varken bra eller dålig i mitt tycke. Ljudbilden är däremot snygg och känns väldigt väl genomarbetad, något jag ser som positivt men denna moderna ganska rena känsla kanske skrämmer bort vissa traditionalister. Jag är dock ingen traditionalist, jag föredrar nytänkande och det kanske någonstans finns ett uns av det på detta album även om jag betvivlar det. Inte mycket till variation över de tio spåren och jag tycker att 44 minuters speltid känns lite väl tilltaget.

Jag är ingen större dödsmetallfanatiker, speciellt inte när den drar sig från den melodiösa Göteborgsinspirerade stilen. Tunga tuggande riff och liknande är vad vi får, typisk stilistik i samma anda som genren brukar ha att erbjuda. Egentligen varken bättre eller sämre än genrens generella kvalité vilket för mig är lite undermålig och odramatisk. Det finns ett par hyfsade inslag men som helhet känner jag mig väldigt ointresserad och grips aldrig tag i vad Abscession har att erbjuda. Det saknas djup och det saknas något som kan gripa tag i mig som lyssnare, det känns mer som att detta album är mest riktat till den som gillar genren och inte den som bara ibland lyssnar på den. Fans av dödsmetall kommer säkert att finna detta album ytterst relevant medan vi som är mer ytligt intresserade kommer att se det som ytterligare ett album som bara passerar förbi och glöms när nästa album tar fart i skivspelaren.

Inget album som sticker ut på något sätt, ingen låt imponerar men visst finns det ett par inslag som fungerar riktigt bra så det finns vissa positiva inslag på albumet även om det som helhet är mer av en gäspning än en stund av extas. Ett hyfsat acceptabelt album som jag nästan lyckas ta mig igenom utan att somna.

HHHHHHH