Wolf
Devil Seed

Den svenska vargen har ilsknat till ordentligt på senare år. Den jagade jägaren gör sig inte populär hos alla genom att hålla fast vid urtida traditioner och sätt. Kanske är det därför Wolf till denna skiva tagit ytterligare ett steg bort från den traditionella heavy metal man började spela för alla dessa många år sedan och som kommer så naturligt för denna flock av rovdjur. Med 'Devil Seed' känns det som att vargen nu på allvar börjat närma sig att spela thrash metal.

Wolf kom igång på allvar 2002 med sin andra kull, 'Black Wings'. Rötterna hittar vi dock redan 1995 och första albumkullen kom fem år senare med debuten 'Wolf'. Med 'Devil Seed' är man nu uppe på sin sjunde fullängdare och kampen mellan traditionell heavy metal och en hårdare ljudbild har pågått successivt under större delen av karriären men aldrig varit mer påtaglig än på detta album. Inledande singelspåret är förmodligen mer thrash än något annat men de kompenserar också med tillbakalutade akustiska spår, några riktiga Judas Priest-plagiat och en och annan traditionell Wolflåt.

Sången låter som en blanding av den tidiga heavy metalens falsettskrik med thrashens nästan morrande läten samt olycksbådande ylanden. Gitarrerna är enkla och gör sitt jobb med att driva på musiken, även om de inte alltid verkar vara med på noterna. De verkar inte veta om de vill spela thrash eller heavy metal och hamnar lite i konflikt med rytmsektionen på vissa spår som helt klart verkar vara mer sugna på lira enligt det traditionella konceptet. Energi har dock musiken och skivan känns som en levande varelse som stryker omkring i skymningen och jagar enkla byten. Melodierna är så medryckande att man lätt dras med och trallar i takt eller skakar lite hår. I synnerhet tycker jag de långsammare spåren hittat rätt, som Skeleton Woman, My Demon och I Am Pain. Bland de snabbare och mer thrashiga spåren är det egentligen bara Shark Attack som verkligen träffar rätt men även Back From The Grave och Killing Floor är bra låtar konstruerade efter hedligt Tyskt thrashrecept.

The Dark Passenger är dock förmodligen skivans svarta får med sina orientaliska tongångar. Eftersom det är enda låten på skivan som har det undrar jag om detta inte var ett väldigt tidigt eller väldigt sent inslag i låtskrivningen. I vilket fall så är det inte en av skivans bättre låtar, men den blir minnesvärd eftersom den är så annorlunda. Bäst av alla tycker jag ändå att Shark Attack med dess rejält uppretade stämning är, men det är inget klassiskt exempel på en skiva som sätter bästa låten först och sedan bara blir mer och mer ointressant ju längre in man kommer. Istället tycker jag Wolf lyckas upprätthålla intresset väl genom de elva låtarna och variationen är stor mellan dem och de 48 minuter skivan varar.

Wolf har helt klart lyckats snickra ihop en av sina bästa skivor med 'Devil Seed'. En skiva som klippt och skuren för alla heavy metal-fans därute. I sann 80-tals anda är det heavy metal som verkligen är tung och i gammal god dansk stil får vi en sångare som närmast låter besatt då han sjunger. Det här kan mycket väl bli en vargavinter att se fram emot!

HHHHHHH