We are the Catalyst
Monuments

Svenska moderna metalduon We are the Catalyst växte fram ur spillrorna av det splittrade bandet One Without. Ett band vi skrivit en del om här på Hallowed, duon Cat (sångerskan) och Kenny tyckte dock att det var dags att söka nya utmaningar både ideologiskt och musikaliskt. Därav We are the Catalyst som är byggt kring ideologin att om man vill uppnå förändring måste man skapa den själv och därav förändra världen. Låter ju fyndigt och bra, om det vore så enkelt. Monuments heter debutalbumet, duon har en EP från förra året i bagaget hyfsat intressant skivomslag.

Musikaliskt kommer den som hört One Without att känna igen sig då sången förstås är från samma person, det ligger också musikaliskt i samma område så du får lyssna noga för att höra någon direkt skillnad mellan de två. Modern metal kallas det, det omspänner ett vitt musikaliskt begrepp och huvuddelen byggs kring modernt tuggande riff och mycket melodier och medryckande refränger. Lite av en gåtfull känsla i Cats röst. Bra produktion och ganska stort djup i det musikaliska. Jämfört med One Without så är det lite mer positivt, lite mer glädje kanske. Det omsluter de flesta stilistiska grepp man kan hitta inom rockmusiken, så modern melodiös metal kanske inte är en helt felaktig beskrivning av vad vi får, snyggt producerad sådan.

56 minuters speltid på tretton spår, kanske lite i längsta laget då variationen är lite snål. Kanske att de skulle ha kapat det till tio spår eller något i den stilen då jag tycker det tenderar till att bli lite långdraget detta album. Jag kan dock konstatera att det är ett bra album, bra indikation, bra djup och det finns låtar som är riktigt tilltalande. Definitivt ett album väl värt att titta närmare på för den som gillar One Without eller annan modern kvinnofrontad hårdrock. Jag vet inte på vilket sett de såg detta som så mycket av en ny utmaning, kanske visuellt då jag noterat att gjort en del spännande videor, kanske lyriskt men å andra sidan brukar jag inte lägga så stor vikt vid lyriken då mycket hårdrock ändå har dum lyrik som man gör bäst i att inte lägga för stor vikt vid. Det låter som en logisk fortsättning på One Without om jag ska vara ärlig, frågan är dock om inte deras debut eller andra album var lite bättre.

Så vart lämnar detta oss? Jag vet inte om det ger något större bestående intryck för mig, det är ett schysst album men inget minnesvärt. Fösta spåret Fight For Air och åttonde spåret A Life a Lie är albumets två vassaste men inte heller dessa når riktigt hela vägen för mig och jag måste säga att detta är ett album som lämnar mig med ett intryck av att det borde ha varit bättre. De har alla ingredienser, de har kompetensen men jag tycker att de erbjuder något ganska slätstruket i detta album. Ett bra album, varken mer eller mindre.

HHHHHHH