Vyre
The Initial Frontier Pt. 1

Då var det dag för oss att besöka rymdens oändliga kyla och tomhet. Det är det tyska bandet Vyre som tar med oss på en resa i sex steg till den inledande gränsen, antagligen för var universum tar vid eller något i den stilen. Det är den första delen säger titeln, frågan är hur många delar som väntar då det inte fanns någon info om det i mailet som skickades angående albumet. Bandet är en sextett och detta är deras första album, kanske ambitiöst att ge sig på ett rymdäventyr men det fungerade ju för Atoma så varför inte? Skivomslaget för tankarna lite i riktning mot Stargate vilket förstås inte är negativt med tanke på hur bra serierna, och filmen under Stargateepitetet är.

Att det är ett första album hörs definitivt inte, det låter väl genomtänkt och väl producerat, inga av de här sakerna man ibland hör på debutalbum. Det känns moget på många sätt och väldigt kompetent utfört på alla sätt. Det finns ingenting att klaga på gällande produktion. Musikaliskt handlar det om extremmetall med lite rymdiga inslag, lite varierat mellan hur det framhävs även om sången håller sig i det mer vrålande registret. Lite rymdiga keyboards, även gitarrerna låter lite mer futuristiska än på ditt vardagliga svartmetallalbum. Ni som hört de liknande banden kan ju göra er en ungefärlig bild av det, andra band som kan nämnas är Atoma, Alchemist och i viss mån Mammutant, det är andra band som håller till i samma musikaliska dimension som Vyre, de är dock inte nödvändigtvis överdrivet lika. Sex spår kan tyckas kort och koncist men det tar dig närmare femtio minuter att spela igenom dem så det är väl vare sig ett långt eller kort album där fyra av spåren har en speltid på över nio minuter och de två sista är ett intro och ett spår på nästan åtta och en halv minut.

Ett album med långa spår, interdimensionella riff och dramatiska keyboards. Ett album med god variation och en dramatiskt spännande framtoning, ett bra och ganska fantasifullt album måste jag tillstå. Sköna melodier får vi också, sköna låtar och ett skönt driv i musiken. Det känns som att Vyre aldrig riktigt står still, deras musik är alltid på väg någonstans, om det så är till en monolit utanför Jupiter eller en avlägsen nebulosa i en annan galax är en helt annan fråga. En fråga jag inte tänker besvara här.

Bäst är femte spåret Digital Dreams och dess föregångare Coil of Pipes som båda är drömska äventyr genom kosmos. Helt klart ett kul album, helt klart ett fantasifullt album, ett album som inte låter som allt annat. Väl värt att sätta tänderna i, både en och två gånger. Med tanke på det djup albumet har är det också ett som håller länge och ett som man kan spela om och om igen för att upptäcka nya intressanta infallsvinklar för sin musikaliska resa. Ett varmt rekommenderat album för den där långa resan genom det stjärnspäckade vaccum som omger oss.

HHHHHHH